Sjunger fåglarna i stán?

Vi skall flytta. Vi skall sälja vårt gamla fina trähus . Med det stora lantliga köket, med de fina trägolven, med de genuina spegeldörrarna. Vi skall sälja det hus som vi arbetat med i femton år och flytta närmare stán. Det skönaste med att bo i detta vårt älskade hus, har nästan varit morgnarna ute på trappan med dagens första kopp kaffe, när fåglarnas morgonserenader ekat uppifrån skogen. Mäktigt och mycket vackert!

Det har också varit fantastiskt att sitta under den stora parasollen och äta grillad fläskkotlett med glass och jordgubbar till efterrätt. Speciellt när hela familjen varit samlad; barn och barnbarn. Bilder av barnbarnens plaskande i den lilla poolen på gräsmattan har etsat sig fast i hjärnan. Av äppelträdens ljuvliga vit-rosa, nyutslagna blommor. Av de nyvattnade blomplantorna i stenmursrabatten. För att inte tala om de gamla storväxta, syrenträden med gammaldags, ljuslila blommor. Den söta parfymaktiga doften av denna syren tidiga junikvällar och synen av de nytvättade lakanen på torkvindan bakom den stora granen, finns också kvar i mitt sinne.

Men romantiken har alltid en baksida. Jobb som aldrig blivit färdiga. Saker som man självklart skulle ta itu med den och den helgen eller veckan eller möjligen veckan efter. Bräder som legat i högar. År efter år. Trots att de skulle ha flyttats för länge sedan. Det har köpts nya presenningar att täcka dem med. För att ge ett någorlunda "ordnat" intryck. Men visst har mycket arbete blivit utfört också. Min man har jobbat alldeles för mycket. Inte haft semester på många somrar. Men så fort något nytt blivit gjort, så har "nya" högar av nånting blivit liggande. I brist på tid. Och ork. Man har ju velat bara bo också. Och njuta av det. Men projekten har pockat på. Både inomhus och utomhus. Det slits och man har inte mycket val. Det som var romantiskt och underbart roligt i början har liksom överskuggats av något som nästan enbart är ett nödvändigt ont. Vår tid behövs till annat som är viktigare. Läget för det är moget nu, eftersom vi fem som flyttade hit numera är två. Två personer i ett relativt stort hus. Nej, nu får den epoken ersättas av en annan.

Visst är det en sorg på ett sätt. Många minnen är förknippade med vårt hus. Allt vi har gjort och allt vi ville göra. Men en annan, härlig känsla har börjat smyga sig på. Känslan av något alldeles nytt. Bara jag och min man i en lägenhet. Det innebär att vi kommer att ha semester när det är tid för semester. Vi kommer att kunna hälsa på våra vänner oftare, både här hemma och de som bor lite längre bort. Vi kan ge lite mer i vår tillbedjan, eftersom vi får mer tid och stressen skall bort. DEN SKALL BORT! Kvällspromenader, mer motion överhuvudtaget. Vilket är viktigt när man börjar närma sig den ålder då man kallas "äldre kvinna".

Vi kan promenera till city. Vi kan promenera till mötena och vi kan promenera till simhallen. Inte så dåligt. Man kan ju även sätta många fina blommor på en balkong och göra en lummig och trivsam liten miniträdgård. Där vi kan sitta vid ett litet bord och dricka morgonkaffet. Men frågan är: Sjunger fåglarna även i stán?