onsdag 9 januari 2008

Kom och köp konserverad gröt!

"Hej och hå! Vi skall ut och gå! Vart skall vi gå? Till köpcentret måste du förstå! Jaså?"

Har vi passerat den tid när man som familj gjorde en picknick-korg med ost- och skinksmörgåsar, varm choklad och kaffe? Kanske tog med några fiskespön? Eller en badboll eller fotboll att leka eller spela med? Den rutiga filten, den glada glädjen och det skrattiga skrattet?

Har vi glömt att ekorrarna fortfarande skuttar omkring i träden? Att småfåglarna älskar att picka på de smulor vi slänger eller tappar när vi äter våra bullar? Att suset i talltopparna kan låta som smäktande toner mot vårt öra? Att man fortfarande kan se molnens olika formationer likna gubbar, elefanter, får? När man ligger på marken och betraktar dem? Att barnens hud doftar underbart när den är smekt av solen?

Kommer vi ihåg hur vi liksom kände ett slags lättnad och frid när vi kom ut i naturen? Hur barnen kastade sig iväg på stigen i granskogen, där solen smygtittade på oss mellan grenarna? Hur tystnaden liksom kom och mötte oss och hälsade oss välkommen? Ungarnas skratt ekade mellan stubbarna, ett och annat gnäll på grund av ett myggbett, det hörde till. Allas glädje över att se hur de flitiga, duktiga myrorna hade kunnat bygga så höga stack-hus? Vi tog oss tid och stod länge och beundrade och fascinerades. Tiden gick. Det gjorde ingenting. Vi mådde ju så bra.

Nu står vi och beundrar TV-apparater i nya, platta modeller. Platta datorer, små mobiltelefoner som knappt syns i handen. Med inbyggda kameror, datorer och mycket mer. Vi fascineras av alla häftiga prylar, TV-spel, billiga CD-skivor, DVD-filmer. "Kom och köp! Köp en till! April, april!"

Jag sätter på kaffet. Sätter mig vid köksbordet. Läser tidningen. Suckar lite. Och läser reklambladen från alla åtta affärer. Suckar lite till. Och inser det jag en längre tid befarat. Att shoppingen har blivit 2 000-talets nya fritidsintresse!! Och jag känner hur jag längtar efter att få sitta som tjuren Ferdinand, under en korkek och lukta på blommorna! Och ligga på gräset och titta på alla elefanter, får och clowner medan jag kisar mot solen. Och när jag gör det, tänker jag ligga där i hundra år!

1 kommentar:

Lilla Anna sa...

Tänk att min egen mamma är en så fantastisk "skrivare",det är faktiskt fantastiskt!! Puss o kram Erika.