"Welcome to my world...want you come on in..."

Gästfrihet. Ett ord som jag stött på lite då och då under min uppväxt. Men inte reflekterat så noga över. På senare år har jag gjort mer än så. Jag har fått lära mig vad ordet betyder. Jag har även fått lära mig hur viktigt det är att vara gästfri. Jag har också förstått innebörden. Trodde jag. Ända tills för snart två veckor sedan.

Vi reste till Estland, jag och min man. Vi skulle hälsa på våra vänner som bor där. Vi har bara träffat dom här i Sundsvall förut, eftersom dom bodde här för 11 år sedan och det var då vi lärde känna dem. För 10 år sedan flyttade dom tillbaka till sitt hemland, Estland. Så nu skulle vi besöka dem i deras hem för första gången. Och se, det var en sällsam upplevelse.

De är tre i familjen; maken, makan och sonen som är 15. Han var 3 när vi lärde känna dem här. En underbar pojke. Han sov i tält i deras trädgård så att vi skulle få plats i deras lilla stuga. Med ett litet kök. Ingen dusch. Ingen vatten-toa. Vi fick gåvor när vi kom. Vi fick tre mål mat varje dag. Mycket av maten bestod av grönsaker som odlats i föräldrarnas trädgård. Svamp som de plockat i skogen. Och mat som de köpt i affären. En normal månadslön där är ca 3ooo svenska kronor. Den här mannen har inget jobb. Hans hustru har sjuk-pension. De kan räknas som fattiga. Men de är rika. Rikare än många av sina grannar som bygger stora, palats-liknande miljon-villor. Som många av dem aldrig bor i. De bygger dem för att visa att de kan. Visa att de har pengar.

Sonen klev ur tältet kl 9 varje morgon. Han gjorde iordning frukost till oss alla. Han dukade. Han dukade av. Han diskade. Varje dag. När han inte dukade på eller av så satt han ute och vässade en av de tre pilarna till den lilla piltavlan han hade. Jag såg aldrig att han tjurade för att han behövde hjälpa till. Han skojade med oss, skrattade, dansade, frågade om vi ville ha något... De tyckte att vi stannade för kort tid; bara fem dagar. Nästa år måste vi stanna minst en vecka...
Innan vi åkte kommenterade jag en liten prydnadssak som stod vid deras TV-apparat. Det var en liten, liten jordglob i mässing och glas. Det var den sötaste jordglob jag sett någon gång. Det var en av deras två prydnadssaker som stod i vardagsrummet. Jag sa till dem vad fin jag tyckte den var. Så innan vi tog våra resväskor och lämnade det lilla huset, så hade de något mer de ville ge oss. En liten present. ?? Den underbara lilla glas-globen pryder nu platsen vid vår TV-apparat...


Det var fem dagar som var späckade med utflykter, bad, stadsresor, bastubad i vedeldad bastu, lite shopping, kortspel, glada skratt och vackra, historiska platser. En resa vi sent kommer att glömma. En resa som slutgiltigt bekräftade vad ordet gästfrihet innebär.