"They call me fat mammy Brown..."

En blond, mycket söt flicka runt 20, med ljusblå pappersmössa på sina vackra lockar. Hon ligger på en brits med vita lakan. Pirrig och full av spänd förväntan. Snart skall hennes behag bli stora. Och supersnygga. Hon skall bli riktigt attraktiv. Och glädja sin älskade pojkvän. Och få större självförtroende. Stora bröst och stort självförtroende. Hmm...

På en annan kanal visas tonåriga, små söta flickor som förvandlats till ihåliga, mörkögda, tomögda figurer med benknotorna utstickande ovanför byxlinningen. De påminner om de fasansfulla bilderna från andra världskrigets fångar i koncentrationslägren. Men de som fått dessa flickor som benrangel är inte Hitler. Det är andra "diktatorer".

TV-kamerorna fångar in de mest fantastiska spektaklen och serverar till oss. Folket. Mammor med sina "vuxna" pojkar exponerar sig, både invändigt och utvändigt, när dessa gossar skall välja en eventuell livspartner. Mammorna tycker med eftertryck. De är 100-procentigt engagerade i sina söners val av flickvänner/fruar. De säger med bestämdhet om de tycker sonen har valt fel och har sina alldeles egna teorier. De struntar fullständigt i vad "mannen" ifråga tycker och känner. Och allt rullas upp inför offentligheten.

Dokusåpor som vältrar sig i parrelationer och parens sexuella aktiviteter på hotellrum. Partner byts antagligen ett antal gånger.

Bönder söker fruar, kvinnor söker bönder, fet-feta människor rullar fram på gatorna, lyckliga över att deras dallrande skinkor och valkar kammar in pengar. De vräker i sig socker, snabbmat och diverse äckligheter.

Ungdomar har låtit manipulera sig till att exponera sina intimaste handlingar offentligt.

Människan har aldrig varit så fri som nu. Tror hon. I själva verket är hon slav under förtrycket.


Denna uppräkning ter sig som den kommer från en riktigt gnällig moraltant. Det stämmer. Tanten ifråga är inte gnällig i normala fall. Men när det gäller ovan nämnda företeelser plus några fler, då är hon gnällig. Och upprörd. Upprörd över att människor låter sig formas i den form som världen runt omkring vill pressa in oss i. Det är förnedrande, tycker hon. Man föredrar att förnedra sig själv, istället för att respektera sig själv och sina medmänniskor och ha en sund, naturlig syn på livet, på sig själv och på andra. "Det är synd om människorna" sa gamle Strindberg. Han visste vad han pratade om. Men han visste nog inte HUR rätt han hade.