"Dagny, kom hit och spill...å, å, å Dagny, fem droppar till..."

Man kan inte låta bli att förvånas. Även om man "vet" så blir man lika förvånad varje gång man ändå får se hur det verkligen är. Nu tänker jag på något så ytligt som modebranschen. Den branschen är intressant; det krävs massor av konstnärlig entusiasm, kreativitet, tungt arbete och otrolig press. På alla egentligen; modeskaparna själva, hantverkarna (sömmerskorna/skräddarna), modellerna, sminköserna m fl. Men inte bara därför. Modebranschen är dominerande. Den styr över oss små människor som en glamourens Mussolini eller Idi Amin.

I kanal 2 på TV går sedan en tid en halvtimmes program på onsdagkvällar, "Modehuset Chanel". Det är mycket fascinerande med utsökt design och att iaktta hur de duktiga sömmerskorna snabbt uppfattar Karl Lagerfeldts otroligt vackra skisser. För ett lekmanna-öga är det omöjligt att förstå hur de kan se och förstå alla små detaljer och hur och var rosetterna och banden skall sitta. De arbetar frenetiskt med sina hjärnor, ögon, flinka fingrar och sliter i sitt anletes svett. Och när de nålar de tunna tyll-tygerna och rynkar och draperar, så faller tyget som vore det ett med händerna.

När chefs-sömmerskan skrider in i maestro Lagerfeldts kontor och efter att ha hälsat på honom mycket artigt: "God morgon monsieur Karl!" eller bara "god morgon Karl!", kommer modellen efter med den uppsydda klänningen. Monsieur maestro iakttar med sina falkögon och antingen godkänner med beröm eller "dissar" konstverket. Han kan ha fått för sig att det skall vara svart tyg på överklänningen istället för vitt och vitt under istället för svart. Och så viftar han bort allihop med sin ringbeprydda hand. Han kan också få för sig att ; "varför inte göra två klänningar till?". Som skall med på samma modevisning! Inom kort! Han skissar snabbt två tänkta klänningsmodeller ytterligare. Det tar ca 30 sekunder. Sömmerskorna bryter nästan ihop av utmattning och frustration.

Visningarna brukar bli succé. Efter alla modellernas framträdande på podiet väntar man med spänning på "skaparen" själv. När han gör entré applåderar man och ger ljudliga ovationer. Säkert välförtjänt, han har ju designat rubbet. Men man kan lugnt undra var alla som var med och slet i sitt anletes svett har tagit vägen... Sitter dom hemma i TV-soffan och åtnjuter visningen, eller sitter dom med i publiken, eller är dom med bakom kulisserna och kollar att kläderna sitter som dom skall? Jag vet inte riktigt. En sak vet jag. Dom är inte med på podiet och får del av äran. Nej, det är endast "the one and only", som med järnhand styr över sina undersåtar. Inte bara han, nej, dom är några stycken. Men med penningen och därmed makten i sin hand är han och hans gelikar stjärnorna på modehimlen. Läskigt!