All you need is love and happy end!

Till Patrick Swayzes ära visade TV1 "Dirty dancing" på fredagkväll. En film värd att se om man älskar 60-talsmusik. Med lite lagom romantik till. Dialogerna kan te sig lite smått pinsamma stundtals, men vad gör väl det? Den har det där som jag, och många med mig, är så förtjusta i; ett slut som är lite...utöver det realistiska. Jag menar, vilken kille kommer inångande under en oskyldig familjeunderhållning där ett stort antal familjer sitter vid sina bord och ser på densamma, går fram till bordet där hans älskade tjej sitter i ett hörn med sina föräldrar, som dessutom avskyr honom? (I alla fall pappan). Och efter att ha sagt de förlösande orden: "Nobody puts Baby in a corner!", tar sin älskade i handen, lotsar henne med bestämda steg upp på scenen och avbryter helt sonika underhållningen??!

I sin svarta skinnpaj, sina svarta jeans och med panterlika rörelser, dansar han sensuellt och enastående vackert med Baby så publiken baxnar! Hans danskollegor förenar sig i dansen efter att han hoppat ner på dansgolvet från scenen. Graciöst som vore det ur självaste "Svansjön" . Kvar där uppe står Baby och ler förälskat mot sin hjälte. När hon hoppar ner, ler de mot varandra och nickar. Sedan springer hon mot hans öppna famn, han tar emot henne och lyfter upp henne mot skyn! Detta är det konststycke som de övat tidigare men inte lyckats med. NU lyckas dom! Naturligtvis! Och alla jublar. Till och med pappa!

Kan det bli bättre? Knappast! Ja... det skulle möjligen vara slutet i "En officer och en gentleman". Ni vet, filmen där Richard Gere med lika bestämda steg som Patrick Swayzes, går in i fabriken, hela den långa vägen bland buller och smuts, dit där hans älskade (Debrah Winger) jobbar. Med leende, guldbruna ögon och vit officersuniform knatar han fram till sin förvånade och lyckligt leende brud och svingar upp henne i famnen. Och karln bär ut henne medan alla stirrande kollegor applåderar! Och Joe Cocker och Jennifer Warns bränner av en smäktande kärleksballad! Hur stort är inte det?

Ja, man kan ha sämre ting för sig så här i väntan på svininfluensan, än att titta på filmer med romantik, härlig musik och lyckliga slut. Jag blir i alla fall varm, lycklig och glad i magen. Och det kan bota mer än man tror...