Nu för tiden dyker fler och fler situationer upp när man inser att man, inte bara nått den gyllene medelåldern, utan passerat den. Med råge! I alla fall när det gäller minnet. Ett slående exempel är på fredagkvällar. I TV 1 går ett musikaliskt frågeprogram, Doobidoo. Jag kan påstå att jag kan 75 % av frågorna. Men det är väl bra? Jag är ju med fortfarande. Men det kommer aldrig fram! Svaret! Jag vet så väl vilka artisterna var, vad låten heter, kan se dom för min inre syn. Men namnen är borta! Puts väck! Veck me blesta! Det är inte sant, vad är det för fel?! Fredag efter fredag, samma elände. Och det dom gör på slutet, och även i början förresten; ser en artist på en bild och skall komma på en låt som den artisten har gjort så att motparten, som står med ryggen mot artistbilden, skall komma på vem det är, det är det ingen idé att försöka vara med på ens. Tragiskt!
Ett annat tillfälle var när jag var på Drakborgen med ett av mina barn-barn. Det satt en ung pappa bredvid mig och vi tittade på barnen när dom lekte. Jag försökte starta någon form av konversation. "Vi har ju barnen här gemensamt i alla fall". Tänkte jag. "Vet du möjligen om man kan fylla på telefonen här ? " Frågade jag. "Eeeh, fylla på...du menar...internet?" "Nej, jag menar fylla på...(hjälp, vad heter det??).. "Du menar med...elektricitet? "Nej, .... FYLLA PÅ...!!!?" "Aha, du menar kontantkort?!" "Ja, naturligtvis, vet du om man kan köpa det här?" "Nej!" Den unga, alerta, ordstinna pappan vände snabbt bort huvudet och pysslade med något papper.
Vid det här tillfället undrade jag ändå efteråt, om det inte var han som var lite... eller var det jag som var lite....? Där kom det igen! Jag hittar inte orden. Var tar dom vägen? Alla orden som jag har lärt mig och som jag brukade kunna svänga mig med? Jag kom inte ens på vad kontantkort heter. Vad är det som händer med mig? HJÄLP! Poolia, visa vad du går för nu och kom! Jag behöver omedelbar assistans! Ge mig tillbaka mitt minne! Och alla ord! Som jag har förlorat någonstans på vägen...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
jag har en liten teori angående detta; alla nya typ teknikord som vi "tvingas" lära oss som vuxna - de sitter liksom inte lika hårt inetsade i hjärnan. Jag får åxå ibland afasi när jag ska komma ihåg ett sånt "nyinlärt" namn. Sedan byts de ut snabbt. Freestyle sa vi om bärbar musik i lurar när jag var ung men nu heter det....eeeeh?
Det kan du ha rätt i. Det är tur att jag sluppit prata dator med ngn. Jo, förresten. Det hade blivit nåt fel på min (dator) och jag fick ringa Serva net. Killen som skulle vägleda mig genom alla turer i denna tekniska labyrint förstod snabbt att det inte gick att fråga mig om tekniska detaljer. Jag vet knappt vad hårddisk, mjukvara osv är. Då är jag helt ute. Det gick bra ändå, tack vare den pojkens extremt utvecklade metodik. Tack för din lojala kommentar. Den värmde. A.
Skicka en kommentar