"Something tells me I´m into something good"

Vi var ner till min mamma en dag, jag och min man. Det var en så´n där lagom solig och lagom varm och skön dag. Vi tog en liten promenad och mamma njöt av den. Och även vi. Vi gick till affären och bestämde snabbt att vi skulle bjuda mor på mat på byns pizzeria. Efter en pizza och ett glas rött blev hon ännu gladare. Det var utsökt och sedan avnjöts kaffet på hennes balkong.

När vi åkte hem såg min man en skylt vid Bredsand, där jag växte upp, på vilken det stod: "REA fiskegrejor". "Jag måste åka in och titta lite" sa han. När jag förstod att rean var på "Kusten", min barndoms älskade "Kusten", beslöt jag att följa med in. Detta nämnda ställe var nämligen en typ av Folkets hus. Det var där vi gick på bio, julgransplundringarna, scout-basarerna, teatrarna, underhållningarna som vi scouter och blåvingar stod för och senare danser i "rotundan". Till bl a "Leif Håkanssons". Där tränade jag varje vecka pingis med Lena och Margareta. "Kusten" inrymde även ett fik, där man gärna satt och hängde och tjuvrökte och spelade Herman´s Hermits på juke-boxen till sent på kvällarna. Och sen fick jag smyga in på tå för att inte väcka mor och far och riskera att avslöjas av röklukten. De tyckte nämligen inte om att jag satt där med de äldre tonåringarna.

Hur som helst, jag följde med in. Och utan att överdriva: det var som att kliva rakt in i 60-talet! Allt var exakt likadant som då! Garderoberna i turkosblå träpanel till höger från entrén, gardiner med 60-talsmönster, möblerna, lamporna, luckan i väggen i dansrotundan, där man köpte läsk och godis vid danserna. Till och med den lilla pinnsoffan där man satt och vilade mellan jul-lekarna! Jag sprang runt som en liten vild unge och kollade in varenda detalj. Jag kände på dörrarna till biosalongen, men de var tyvärr låsta. Jag gick även en trappa ner och ville titta där vi spelade pingis. Den dörren var också låst. Men ändå! Måtte de aldrig göra om detta underbara kult-ställe! "Länge leve Kusten!"

Det blev inte så mycket fiskegrejor köpt, men i alla fall något lite. Det spelar ingen roll. Jag hade fått något som inte kan köpas för pengar; en otippad, fantastisk NOSTALGI-tripp!! Igen! Och summan av kardemumman: Det bästa ÄR faktiskt gratis och livet ÄR underbart!