Älska alla människor, även "tvättstuge-detektiver"!

Jag har fått bekräftat det jag länge har anat. Vilket område man än bor i, så finns det tvättstuge-detektiver. När jag var relativt ung och nygift och bodde i södra Sverige, utanför Göteborg, råkade jag på en för första gången. Hon var en rätt så trevlig kvinna, några år äldre än mig. Det slog aldrig fel. Varje vecka när det var min tvätt-dag så kom hon nertassande. Inte direkt, men efter ett tag. Hon var väldigt intresserad av min städning efter att jag var klar med tvätten. Hon berömde mig för att jag städade så bra. Man tycker att hon kunde ha nöjt sig då. Men icke. Hon fortsatte med sina besök. Och berömde varje gång. Och pratade illa om dom andra, som inte städade efter sig. Hon var inte vaktmästare, fast man kunde absolut få det intrycket. Till slut blev det en aning irriterande. Men vad jobbigt hon måste ha haft det, om hon sprang ner och kollade varenda hyresgäst!!

"Detektiven" bodde i hyreshuset mitt emot vårt. Jag kunde se hennes fönster från vårt köksfönster och började snart upptäcka något som nästan skrämde mig lite. Hon tycktes tvätta fönstren varje vecka. Först trodde jag att det var en tillfällighet. Kanske att det hade dammat lite extra från vägen utanför eller att det hade blivit extremt randigt efter regnet. Men det upprepades vecka efter vecka. Och inte bara det. Kvinnan bytte gardiner också. Varje vecka. Till slut blev det en ritual. Jag stod och tittade åt hennes fönster så fort jag arbetade i köket. Trodde inte det var sant, liksom.

När jag träffade henne en dag, så sade hon: "Vad du verkar vara duktig. Jag ser ju hur du bakar och grejar så ofta i köket!" !!! Okay. Det var inte bara jag som tittade på hennes idoga fönsterputsande, hon tittade på mitt idoga bakande! Men för att kunna se det måste man ju se intensivt IN genom fönstret. Och så hör man så ofta att grannar inte bryr sig om varandra! Här visste grannarna minsann vad vi pysslade med! Vilken omsorg!

Sedan har jag bott i några olika bostadsområden. Och det har varit ungefär likadant överallt. En människa som alltid kommer ner och kontrollerar om man städar till belåtenhet eller ej! Någon som gnäller eller berömmer. Tydligen handlar det väldigt mycket om kontrollbehov. Och kontrollbehov bottnar ju i något negativt. När man dessutom måste putsa fönster varje vecka, och tycker att andra är så duktiga, kan man bara gissa att det handlar om dålig självkänsla i botten. Eller?

Så, när vi träffar dessa hatade "tvättstugedetektiver" är det kanske på sin plats att vi berömmer dom och pratar med dom och gör dom till våra vänner. Kanske kan vi lägga en grund för en slags kamratskap, "tvättstugekamratskap", få tillfälle att komma in på deras problem, vilket det uppenbarligen är. Jag tror nämligen att det är ett större problem för dom själva än för oss som blir drabbade. Ett vänligt bemötande mot någon som är grinig och irriterad kan göra underverk. Kom ihåg: "Det du vill att andra skall göra mot dig, skall du göra mot dom"!

Därför skriver jag: Peace!