"Stad i ljus"

Kvällspromenaden i -15 graders kyla var skön. Min man bar ryggsäcken med gå-bort-gåvan och ombytesbyxorna till mig och jag "bara" promenerade. Himlen var stjärnklar, stadens ljus log glittrande medan vi ångade fram i den bitande, mörka kvällen.Även jag log. Och ju längre in på kvällen vi kom, desto mer log jag. När vi kom fram till det lilla huset, såg vi den fina, stora lyktan med det stora tända ljuset bredvid entrén och grillen med röda, glödande kol ett par meter därifrån. Då kom värmen in i kroppen. Jag vet inte om den kom från grillen eller från det faktum att en grill stod och glödde mitt i den smällkalla vinterkvällen!

Vi kom in i ett vackert, litet hus. Som visade sig inte vara så litet som man trott. Gammalt men nytt. Smakfullt, vitt och underbart. Allt var rätt. Vännerna i huset var rätt. Maten var så som man anar att maten är när Jamie Oliver eller Nigella lagar den i TV-rutan. Det enda som saknades, nej, inte saknades, ... utan som skilde detta från just TV:n, var musiken. Gwyneth Paltrow har medverkat i en serie matprogram med två kockar, som jag uppskattade mycket (inte så mycket kockarna som själva programmet). Där återkom hela tiden snuttar av "I´m on the road again" med Willie Nelson. Just den låten tog det programmet till högre höjder och den skulle även ha passat in här. Men egentligen behövdes det inte. För innehållet, stämningen och allas glädje räckte mer än nog för att göra just den här kvällen till en av de vackraste, trevligaste kvällar jag upplevt på länge.