måndag 18 januari 2010

Skönheten och odjuret

Jag kommer aldrig någonsin att sätta märken i historien. Men denna vinter kommer att sätta märken i min historia. Det är första gången i mitt relativt långa liv som jag har njutit varje dag, just för att det varit just...vinter! Man skulle nästan kunna tro att jag är sjuk. Jag har tagit på mig klädplagg för klädplagg, lager på lager, dragit stora schalen runt ansiktet och luvan på huvet och gått. I 20 graders kyla! Jag har varje dag förvånats över mig själv och över min glädje och lust att vistas utomhus. Jag, som "normalt" brukar frysa och gnälla så fort det blir några minusgrader. Som irriterar sig för att det krävs så mycket kläder den här tiden och att det är ett helt projekt att få dom på kroppen! Det är nästan som att jag betraktat mig själv som en annan person. Med andra ögon. Och förundrats.

Jag har varit tvungen att analysera även detta fenomen. Vad det kan bero på. Jag har kommit på två anledningar. Den ena är skönheten. Denna kyla har ju klätt träden med massor av snö och frost och inbjudit detta vackra att ligga kvar. Skogarna har varit klädda som till fest, bröllopsfest, och även vi har varit bjudna att iaktta detta fantastiska skådespel. När jag och maken bilade från Göteborg till Sundsvall, pratade vi inte speciellt mycket. Det var halt, det snöade, det mörknade. Men ett sa vi; Vilken skönhet! Vilken prakt! Hela vägen från söder till norr stod träden praktfulla i sina kritvita, gnistrande kläder! Prydda med diamanter! Vi suckade. Och beundrade. Vi har levt i ett sagolandskap.
Skönheten har segrat över det otäcka odjuret. Det som framkallade irritation, fruset skinn och frusna känslor.

Och när jag promenerar i mörkret en kall vinterkväll efter Selångersån, når lyckan ett klimax, när jag ser de stora, röda, underbara lyktorna som pryder promenadstråket! När jag närmar mig dom, får jag lust att slänga mig i snödrivorna och sjunga: "Dance with me!"

Den andra anledningen är så trivial som ett varmgarage. TÄNK! Jag slipper skrapa rutor! Jag slipper sätta mig i en iskall bil där luften bildas till iskristaller vid första utandning och rumpan blir bedövad! Jag slipper dra in snö på mattan och det bildas ingen is där heller! Det tarvar lite klöver, men det är värt varenda krona.

Jag har blivit en vinterprinsessa!!

2 kommentarer:

S sa...

:) dance with me. vad söt du är. men antiklimax verkar det inte vara... snarare bara klimax? ey?

Aggisen sa...

Naturligtvis, min baby! Jag skrev det först, men så tyckte jag att det fattades nåt. Men det var fel. Tack för påminnelsen. Sötis! Kram