måndag 10 november 2008

"Tre hekto falukorv och ett paket "greve Hamilton, tack"...

Mamma jobbade i livsmedelsaffär under hela min uppväxt. De starkaste minnena är från REX Livsmedel. Det var ett litet vitt trähus alldeles invid vägen i Stockvik. Huset inhyste även två familjer som bodde en trappa upp, i var sina lägenheter.

När jag blundar och försöker söka mig tillbaka, så kan jag fortfarande känna den speciella doften som mötte en när man kom innanför dörren. Det luktade potatis och jord blandat med kött och såpa. Bakom disken fanns en dörr som ledde ner till källaren. Där nere låg potatisen i mängder, utspridd på golvet och man hämtade upp den i säckar allteftersom det behövdes.

I affären var det trångt och mörkt. Alldeles till vänster innanför dörren stod två pallar. Bredvid varandra. Det satt ofta en tant på varje pall och väntade. De väntade på sin tur med kassarna i knät. Det hände ibland att jag inte hade någon granne att vara hos eller att min storasyster inte kunde passa mig och då fick jag vara med mamma på hennes jobb. Det var det mest spännande. För då fick jag komma bakom disken och vara på samma sida som dom som arbetade. För det mesta var de två eller tre. Mamma och tant Ingrid. Eller tant Ingeborg. Eller farbror Erik. De turades om, men min mamma var alltid där. Utom en dag i veckan.

När jag fick sitta bakom disken, fick jag sitta på en liten pall och ha en större pall som bord. Mamma tog ett vitt papper från en stor rulle som jag fick rita på. Om det fanns bara lite papper kvar, fick jag en vit papperspåse, riva sönder den så att det blev som ett större ark, och liksom släta ut skrynklorna på den. Sedan ritade jag med blyertspenna av hjärtans lust. Jag kände mig lite speciell och stolt när jag satt därinne. Där dom arbetade.

Jag tyckte det såg så härligt ut när min mamma så snabbt skar av en bit falukorv i den storlek tanterna ville ha. Sedan slog hon in den snabbt och vant i det vita papperet. Efter att ha vägt korvbiten på vågen. Sedan skrev hon priset på papperet med svart spritpenna. Jag iakttog och suckade. Jag ville nog också jobba i affär när jag blev stor.

Jag tyckte om att prata med tanterna som satt och väntade på sin tur. Ibland ställde jag mig framför dom och frågade om jag fick visa hur stark jag var. Javisst, det fick jag alltid. De såg smått roade på mig då jag sköt fram min lilla haka i ett kraftigt underbett och spände käkarna och hela ansiktet så huvudet skakade och jag blev varm och röd av ansträngningen. Tanterna skrattade gott. Var jag hade fått det här styrkeprovet ifrån har jag ingen aning om. Men jag minns att jag på fullt allvar trodde att jag var jättestark .

Jag älskade att se när dom tryckte på knapparna på den vackra kassa-apparaten. Den var stor och silverfärgad och rasslade så fint när lådan flög ut och jag förstod inte hur mamma och de andra kunde "byta" pengar så fort i den. Ja, jag beundrade min mamma när hon arbetade i REX affär, när hon bar sin vita, fina rock med skärp i midjan. Och när hon frågade "vad får det lov att vara?" så log hon sitt finaste leende...

2 kommentarer:

Anonym sa...

Du är verkligen superduktig på att beskriva miljöer och händelser så att det känns som om man är där själv! Wow! :-D

Aggisen sa...

Tack, Mumelen! Det värmer mitt hjärta i vinterkylan!

Kram Aggisen