De satt kvar länge vid matbordet. Småplockade och åt. Och pratade. Planerade. Det var snart dags att öppna värdshuset igen. Det pirrade i magen vid blotta tanken. De levde för det här hela vinterhalvåret. Väntade. Väntade på den begynnande våren, då de kunde börja planera!
Det måste städas ur ordentligt. Få bort den unkna lukten som bildas när allt är stängt och inte en enda människa lever och andas där inne. Inga fönster eller dörrar som öppnas och vädrar ut. Gardiner skulle bytas och helst köpas nya. Fräscha sängkläder skulle bäddas i sängarna i alla rum och fönster putsas. "Vi måste kolla så att elen fungerar som den skall och att alla lampor är på plats". "Ja, men det blir ditt jobb" kontrade Mia. "Jovisst, jag måste också ta itu med trädgården och utemöblerna. Olja in altanen på fram och baksidan". De tittade varandra djupt in i ögonen och kände den där varma, härliga känslan av samhörighet och kärlek. Och den gemensamma vårdnaden om värdshuset gjorde det inte sämre. Tvärtom. Broudden låg i skärgården, på en ö bland alla andra öar och kobbar. Mitt i det vackra och respektingivande havet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar