"Och pappa på yxan, yxan på bordet, på soffan, på stolen... och soffan iväg till soporna..."

Vi hade möbler i vardagsrummet som var tidstypiska 50-talsmöbler. Soffan och fåtöljerna hade ett slags rutigt mönster på diagonalen. Rödbruna och beiga. Armstöden på fåtöljerna i mörkt trä och soffans kortsidor likaså. Bordet var ett runt pelarbord i samma mörkbruna färg. Blankt och fint. Bredvid soffan stod grammofonen. Fronten var en lucka med guldfärgat handtag och med detta öppnade man denna moderna uppfinning. Den toppades av radion. Med de stora, vridbara knapparna som man kunde ställa in radiostationerna. När det var lite extra festligt spelades det stenkakor av bl a Nat King Cole, Caruso, Simon Brehm, Ronnie Ronaldo, Calle Jularbo m fl, m fl.
Även radiostationen "Luxemburg" rattades in på lördagkvällarna.

Åren gick och pappa tyckte nog att möblerna behövde fräschas upp. Även mamma tyckte det, naturligtvis. Sagt och gjort. Det byttes tyg på både soffa och fåtöljer! På soffan byttes det vackra rödbruna tyget ut mot ett turkost tyg i vad man närmast kan likna vid frotté! Och en fåtölj blev klarröd."Klatchigt"! Sa pappa. "Jaha" tänkte jag.

Efter ytterligare några år var det dags igen. Möblemanget måste ju bytas ut. Nu skulle det vara modernt. Ett soffbord i teak, lågt och avlångt med smala, smäckra ben. Soffa i svart fusk-skinn. Den mörkbruna buffén med sniderier på dörrarna fick ge plats för en bokhylla i teak. Det var ett lyft för en mindre bemedlad arbetarfamilj.

Stenkakorna byttes ut mot små vinylskivor. Man lade en tjock bunt på skivarmen och sen släppte den ned en och en eftersom de spelades. Senare byttes även den fina grammofonen ut mot en liten plastskivspelare som bara rymde en skiva åt gången.

Vad gjorde min pappa med de gamla möblerna? Vad gjorde min pappa med stenkakorna? Sparade han dom med tanke på ett visst affektionsvärde? Kanske uppe på vinden eller nere i källaren? Nej. HAN SLOG SÖNDER ALLT! Han tog yxan och gjorde ved av alltihop!! Stenkakorna bröt han mitt itu och slängde i soporna! Arma karl! Och han som blev arg på mig när jag råkade sätta mig på Owe Thörnqvists "Titta titta här" så den gick i två delar! Många är de stunder då vi, både jag och min syster, har förfasat oss över detta grova helgerån. Hur kunde han?!

Vi hade gärna haft kvar pelarbordet, soffan, fåtöljerna, buffén, grammofonen, stenkakorna; ja allt. Det är ju lite synd, kan jag tycka, att det blev kaffeved av alltihop, när vi inte ens hade en öppen spis eller en liten vedspis att elda upp det i...då hade vi ju åtminstone fått njuta av värmen från de forna möblerna...i alla fall en stund.