Lustfyllda anekdoter, roliga självupplevda minnen, bl a bestående av möten med oförglömliga människor, små fragment från nationalpoeten Evert Taubes liv. Allt med tillhörande, mycket smakfulla sånger; visor, ballader, blues, rock, you name it. Och dessutom med den knorr som gör den typen av shower så fulländade. Vad jag pratar om? Peter Carlsson & Blå Grodorna, naturligtvis.
Min man, jag och ett par goda vänner besökte ovannämnda konsert på lördagkväll. Vi åt en bit och drack ett glas rött innan vi gav oss iväg. Efter ca fem minuters promenad var vi på plats. Scenen var dekorerad med lågbudget-atteraljer. Något slags fabriksdekoration; några stålrör i olika formationer, en gammal pinnstol, en kommod (pottskåp), gitarr, en glasskål på ett litet bord. I skålen simmade Evert. Konserten skulle ha innehållit endast Evert Taubes musik, men eftersom det inte riktigt blev så, resulterade hela idén med denna befjällade och begälade
Evert. Eftersom den riktige Evert dessutom inte kunde gästa.
Det hela såg minst sagt lite skraltigt och aningen spartanskt ut. I början. Efter några sångnummer, presentation av alla medlemmar och ytterligare några anekdoter, kändes hela arrangemanget, inklusive dekorationen, mycket hemtrevligt och alldeles fantastiskt. Denne musikaliske herr Peter från Dalarna, närmare bestämt Grycksbo, kan konsten att underhålla. Mångsidig man med näsa för vad som går hem. Enkel, naturlig som sprungen direkt ur kolmilan. Med sin charmiga dalmas-dialekt, gick han in i allas våra hjärtan. Med råge.
De tre timmar minus en kvarts paus kändes som ca 1,5 timme. Tiden går fort när man har roligt sägs det. Det stämmer verkligen. Det kunde jag ännu en gång konstatera efter denna oförglömliga föreställning, som jag gärna ser om. Om något år eller så.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar