Hello there, music-lovers...

Halli, hallå! Det är den övre medelålders kvinnan som skriver. Igen. Idag har jag verkligen blivit påmind om min ålder. Och min mans också för den delen. När vi var inne i en musikaffär i centrum. Min älskling skulle inhandla gitarrsträngar . De var slut. Och så skulle han ha en grej till stämskruven som fattades på gitarren. "Vilken del av stämskruven är det?" frågade killen bakom disken. Maken försökte förklara genom gester och diverse beskrivningar. Killen kliade sig i skallen och tog fram ett häfte. Med en halv sida med olika stämskruvar och tillbehör. Alternativen blev så många att det blev min mans tur att klia sig i skallen. "Räcker det inte med att tala om vad gitarren heter?" frågade han. "Neehej"! kontrade killen bakom disken.

"Det är såna här gånger man inser att man blivit äldre" sa jag. "Nej, man skulle ha haft gitarren med sig" inflikade maken snabbt. Killen visste inte riktigt hur han skulle bemöta dessa smått patetiska kommentarer. Maken gick snabbt över till att fråga om gitarr till mig. "Jag behöver inte någon märkvärdig, jag skall lära mig spela" förklarade jag. Han visade på en "Yamaha" som de sålde till ett bra pris. "De står som spön i backen" sade han. "Vad sade du står som spön i backen?" frågade jag, eftersom jag var övertygad om att jag missförstått något. Gitarrer kan ju inte stå som spön i backen precis. "De här gitarrerna, "Yamahan", svarade han. "Jaha" sade jag och fattade fortfarande ingenting.

Vi tittade på "Yamahan" och jag tyckte vi kunde vänta. "Det är väl lika bra vi köper en nu till dig" tyckte min man. "Men vi kan ju inte släpa på den på stan nu", tyckte jag. Vi frågade killen om det fanns många. "Javisst, det går bra att komma till veckan". Vi gjorde oss redo för att lämna affären när min man skojade till det ordentligt: "Hon har många strängar på sin lyra"! Jag tordes inte titta på killen och den eventuellt förvirrade uppsynen i hans ansikte. Jag tyckte det hade blivit tillräckligt med pinsamma skämt för denna dag.