Det kändes att något hade hänt. Något revolutionerande. Det var alldeles för omvälvande för att bara kunna uttryckas med "det låg i luften". Nej, det var mycket mer. Det låg inte i luften, det dominerade. Luften och staden. Hela alltet. Allt hade invaderats. Av livsglädje! Det ljöd och sjöd av surr, skratt, skrik, vrål. Staden badade i gult sken. Från solen. Den badade i värme. Från solen. Den badade i glädje. Från värmen. Från ljuset.
Sällan har så många olika kategorier av människor visat sig samtidigt, på så kort stund. Unga män, unga kvinnor, gamla män, gamla kvinnor, medelålders män och kvinnor, singlar, som lyckligt och generöst log och skrattade högljutt om vartannat. De kramades, skickade kärleksfulla kommentarer. Goda vänner som visade varandra tillgivenhet. Par som var nykära, par som varit gifta ett tag, som ville ha lite avskildhet och lugn. De satt på en bänk. En bit ifrån de andra. Som satt på utecaféerna. Dessa var belamrade med kaffe-abstinenta, socialt abstinenta, ystra människor. Servitriserna försökte le och vara trevliga medan svetten lackade i pannan. Glass-sugna köade och undrade om man fick betala med kort. Stressad glass-kiosk-tant nekade stressat men bestämt.
Ungdomar med svarta kläder, svart läppstift, svart nagellack, piercade läppar, näsor, ögonbryn, tungor. Rosa hår, grönt hår, blått hår. Tuppkammar, stripiga hårtestar, rakade huvuden, snagg. Alla var lyckliga. Och skräniga. Måsarna skriade över motorcykelknuttarna som var skinnklädda med läckra snusnäsdukar och svettiga ansikten. Beundrande varandras hojar och pratande mc-prat. Och småttingar tävlade med gråsparvarna på torget om vem som kunde äta upp strutarna från glassen snabbast.
Jag var lycklig. Jag hade precis avverkat mitt första träningspass på en vibrerande platta på en supermodern apparat. Som skall öppna "hela systemet", vilket gör att jag kommer att må bättre på många sätt. Känner mig hoppfull. Och hög på endorfiner som skakats loss. Jag betraktade denna brokiga skara på min stilla promenad genom staden. Och konstaterade, att även om några är höga på endorfiner, andra på öl och vin, så är alla denna underbara eftermiddag, höga på LIVET! VÅREN ÄR HÄR!! PÅ RIKTIGT! Och vem vill neka den?! Vi vill bejaka den, släppa in den i vår vackra stad. Släppa in den i våra liv! Och då kan man inte bli annat än lycklig. Även om lyckan bara varar en eftermiddag. Eller en timme. Eller en minut. Så finns den där.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Vist är det härligt med alla motorcyklar?
Ja, även om jag själv förskräcks när jag tänker på att sitta därbak och ha dödsångest p g a för hög fart! Har upplevt det en gång och kommer aldrig mer att utsätta mig. Men de är vackra att se på och tanken på en mycket långsam, trafiksäker tur med en körvan knutte en varm sommarkväll (Helst om knutten skulle vara min man) kan poppa upp i hjärnan då och då. Brukar du själv åka, kära anonym, som inte vill avslöja dig?
Jodu jag åker. Finns det något skönare än att åka en varm försommarkväll när man känner dofter av grönska nyutslagna häggblommor liljekonvaljer och syren. Du skulle gärna få åka en tur.
Ja, det låter frestande. Men, kanske lite svårt när jag inte vet vem du är. Du får ha en röd nejlika på skinnpajen då!
Ja kanske det skulle vara kul.
Hur ska jag känna igen dej då måste veta det.
Aha! Du vet inte heller vem jag är !? Jag trodde att du visste, att det bara var jag som inte visste! Där ser man. Ja, du vet väl hur en 57-taggare ser ut? Eller vill du att jag också skall ha en nejlika på mig? Eller i munnen kanske? Vilket blir bäst?
Nja! Du det med en nejlika i munnen vore fräkt sydländs. Det med 57-taggare vet jag inte så mycke om men jag tror du ser yngre ut.
Skicka en kommentar