lördag 4 februari 2012

Trött och full av liv

Jag har varit trött sedan jag föddes. Jag gäspade och sov mycket som barn. Jag sov hårt och länge på dagarna, i alla fall på helgerna och andra lediga dagar. Jag var med andra ord ett mycket trött barn. Det följde med upp i tonåren, i vuxen ålder och hela vägen.





Men nu har tröttheten förändrats. Den är bara...annorlunda. Man är jätte-jätte-trött men kan inte sova somliga nätter. Ju tröttare när sängen närmar sig desto piggare när man lagt sig på den, vilket gör att ögona svider mest hela dagarna och tröttheten blir beständig. Kronisk Mycket svårt att beskriva men jag förstår att det är så här det känns när åldern tar ut sin rätt. Ett mycket gammalt och ofta omtalat sk ordstäv som det ligger mycket i. Inte bara det att livslängden gör att cellerna slutar föröka sig i den takt som när man var under 25 och åldrandet gör sitt makabra intåg. Och den skapligt snygga kvinnan med åren blir...hur ska man säga... slappare i skinnet, rynkig och kroppen liksom mer arbetsam att släpa runt på. Man får sätta sig oftare, absolut sitta ner när man klär på/av sig och i samband med detta stånka och pusta. Högt!





Ja; åldern tar ut sin rätt. Men den borde ta ut sin rätt i ett annat avseende. För samtidigt som kroppen sakta men säkert gör sig redo för avsked så lagras våra erfarenheter från livet i hjärnan och förvandlas till något man kan kalla vishet. Om erfarenheterna kombineras med några positiva egenskaper som intelligens, förnuft, logik och förstånd. Denna vishet bör givetvis komma till användning inte bara i ens eget liv, utan den bör naturligtvis användas till nytta för de unga människorna i vårt samhälle. Vilka av någon outgrundlig anledning tar för givet att de som uppnått övermogen ålder inte vet något och framför allt inte förstår något. Det borde väl för farao vara självklart att våra barn och ungdomar VET att vi förstår bättre eftersom vi levt avsevärt längre. Det borde vara självklart att vända sig till äldre människor för att fråga och fundera och be om råd. Och lika självklart för äldre att vända sig till yngre för att kunna förmedla kunskap och vishet utan att vara rädd för att bli utskrattad!





Vi lever i en kultur där vi delar upp människorna i barn, tonåringar, unga vuxna, vuxna och gamla. Och inte bara gamla, utan "gamlingar". Som om de vore en egen art. Det är förnedrande och människofientligt. Både mot de äldre och mot de yngre. Så; åldern måste få ta ut sin rätt i denna positiva bemärkelse. Då skulle vi få ett mycket vänligare och mjukare klimat bland oss människor och kärleken kanske skulle kunna bli mer verksam och uträtta mycket gott. Eftersom kärleken är ett fullkomligt föreningsband.

Inga kommentarer: