Silkestrosor och Wilhelm Moberg...

Det finns några saker i materiellt hänseende som får mig att bli alldeles varm inuti. Det kan vara en bil från 50-talet, speciellt om den är blank och fin i lacken och har fina fälgar och däck. Ett extra plus om instrumentbrädan är fin och ratten likaså. Däcken skall helst vara vita inåt navet.

Det kan också vara en trampcykel som är väl bibehållen. Helst en något äldre modell. Nylonstrumpor med söm bak, dampumps med vristrem (röda eller svarta), dräkt bestående av kjol med sprund bak och figursydd jacka. Liten hatt med kort flor, damunderkläder i blank silke, och mycket mera.

Men! Det finns nog inget som går upp mot skönheten av ett rum fyllt med böcker! Det händer något genast när jag får kliva in där. Speciellt när väggarna består av hyllmetrar med böcker! Dessutom är det mycket hemtrevligt om det finns något slags fåtölj (helst öronlappsfåtölj) i närheten och en enkel golvlampa. Det finns inget vackrare! Jag blir alldeles lugn och lyrisk och får en bubblande lyckokänsla i magen. Kanske associerar jag då till mina första, speciella läsupplevelser vid relativt unga år.

Mor och far hade, och har än idag, många riktigt fina böcker. Pappa rekommenderade några till mig när jag fortfarande var hemmaboende. Bland dessa var "Möss och människor" av John Steinbeck. Även "Porträtt av ett äktenskap" av Pearl S.Buck. Jag minns dessa så väl, eftersom jag såg så tydliga bilder framför mig när jag läste. Till exempel när sistnämnde författare beskriver en kvinnas vackra händer, eftersom de bär spår av hårt och livsnödvändigt arbete. När jag tänker på dessa böcker nu, så är det faktiskt som om jag har sett dem på film. Det tyder väl på skickliga författare?! Och konsten att med mycket enkla medel faktiskt "måla" bokens personer och de liv de levde.

Jag lärde mig att tycka mycket om läsandet i sig. Att koppla bort allt runt omkring och "gå in i" handlingen i en bok. Det blev en hel del böcker lästa. I perioder naturligtvis, eftersom jag gör allt periodvis. Jag är helt enkelt en periodare. Men faktum är, att när man läser en fängslande bok, så är det lite som att göra en resa, eller hur? Ett fantastiskt fenomen. Och kanske är det detta, "auran" runt läsandet, som jag förknippar med ett bokstint rum. Jag vet inte.

Några andra "godingar" är "Son av sitt land" av Richard Wright, "Jag vet varför burfågeln sjunger" av Maya Angelou, Stockholmsserien (jag tror det är fem böcker) av Per-Anders Fogelström, "Mor gifter sig" av Moa Martinsson. Dessa sistnämnda författare är fantastiskt fascinerande att läsa. Speciellt när man som jag hyser ett brinnande intresse för hur "vanliga människor" levde och kämpade förr, när kampen för brödfödan var det primära. Och när ett brev från någon kär släkting kunde få hela familjen att samlas runt köksbordet en kväll vid fotogenlampans svaga sken.

Jag återupptäckte också en riktig skatt i vintras. Jag hjälpte mamma att dammtorka i deras bokhylla. Där fanns ett helt band av Wilhelm Mobergs gamla klassiker! Vackra, läderryggade böcker. Jag tror att det är allt han har skrivit, förutom de allra "nyaste". Jag blev helt eldig! Varför har jag inte tänkt på dessa förut? Jag lånade hem en av dom. Har börjat läsa, men sen infann sig en "period". Av "icke-läsande". Det har nu gått några månader och bloggandets ädla konst har trängt sig före. Och givetvis läsande av annan litteratur. Men det är av livsviktigare slag och klassificeras till det ädlaste. Och får kvarstå. Men bloggandet.....få se....kanske det får räcka med en blogg högst en gång i veckan. Eller var fjortonde dag?

Med tanke på titeln på min blogg, så undrar jag om inte denna hör till de minst tänkvärda...