Den lilla sjöjungfrun berättar...

Några gånger har jag faktiskt lyckats med konststycket att kliva ur sängen 5.30 för att åka till simhallen. Och idka morgonsim. En underbar anordning. Det är en alldeles särskild stämning i en simhall i sådan arla morgonstund. Man går lite försiktigare, nästan viskar till varandra och smäller inte i dörrar som annars.

Efter den snabba "för-duschen" och baddräktspåtagningen svassar jag ut i den härligt klordoftande simhallen. Som nu är nedsläckt. Personalen har placerat ut vackra kandelabrar efter bassängkanten och tänt stearinljus i dessa och det blänker så sagolikt i det stilla vattnet. Lite som "Tusen och en natt" . Morgontröttheten och surmulheten försvinner knappt märkbart och ersätts av lugn, frid, harmoni.

Jag klättrar försiktigt ner för stegen i vattnet och tar några lugna simtag. Det svaga ljudet av vattnet är som ljuv musik. Som ackompanjeras av smäktande, sköna, instrumentala toner ur högtalarna. Detta är den optimala början på en ny dag! Jag svävar fram genom vattnet och när jag blundar låtsas jag att jag simmar i Medelhavet en mörk, stjärnklar natt med min älskade simmande bredvid mig.

Plötsligt händer något! Ett förfärligt ljud; frustande, hulkande, skär det genom märg och ben! Jag vänder huvudet åt det håll ljudet kommer ifrån. Och snett bakom mig kommer en människa, en man, ångande i 100 knyck! Han begraver huvudet mellan varje simtag och låter som ett slags djur när huvudet kommer upp igen! Jag känner blixtsnabbt att det här är fel! Det kan inte vara möjligt! Detta är en avskild stund, en mjuk start på dagen så att våra sinnen skall vänja sig vid vardagen i takt med gryningsljuset! Mitt inre lugn och min frid förvandlas till ren, skär ilska och aggression. Hjärtat börjar pumpa och jag mår inte bra. Jag måste stilla mig. Dessa känslor hör inte hemma här. MEN FRUSTANDE TÄVLINGSSIMMARE HÖR INTE HELLER HEMMA I DEN BLÅ LAGUNEN KL 6 på morgonen!! Jag får lust att klaga. Tala om för personalen att detta borde förbjudas. Men, vid närmare eftertanke så har väl alla rätt att simma, även om simsätten är olika. Jag sväljer ilskan men fortsättningen i bassängen blir inte densamma.

Efter den sköna duschen och bastun äter jag en smaskig frukost. Liknande en liten hotellfrukost. Efter några hundra meters bröstsim blir man ganska hungrig och det smakar extra gott med rostat bröd, kokt ägg, fil och musli. Och naturligtvis melonen till dessert. Jag njuter i fulla drag och slår fast att detta måste bli en återkommande vana. En liten lyxingrediens i den grå vardagen. Men jag hoppas att det inte blir en vana för tävlingssimmare. I alla fall inte att vara så tävlingslysten och frenetisk och fanatisk just då! Lite hänsyn alltså, om man får be... Hur var det nu? "I de lugnaste vattnen simmar de...farligaste (?) fiskarna"?