Who is "the King?" Evert, of course!

När mitt andra barn, Johanna, var sisådär 7 år, så uppträdde hon på Tonhallen. Hon sjöng en finsk visa och min systers dåvarande fästman ackompanjerade på dragspel. Hon var duktig och framförallt mycket kavat. Hon tyckte om att vara med där det rörde sig. Hon var en livlig flicka som dessutom aldrig gick i normal gångtakt, utan antingen hjulade hon, "hoppsade" eller sprang hon fram i livet. Glad som sola i Karlstá och ögon som tindrade av aptit på livet.

Jag som mor var nog mer nervös när hon skulle framträda på scenen än hon själv var. Inget konstigt med det, det är nog alltid så. Allt gick bra och jag var mycket stolt och glad. Emellertid så var det ju inte Johanna som var det stora dragplåstret denna kväll. Nej, det var ingen mindre än Evert Ljusberg, den berömde trubaduren från Jämtland. Han med den stora hatten, ni vet. Och skinnvästen.Han sjöng många klämmiga visor och en och annan "cover".

En av låtarna i "cover"-genren, var rocklegenden Elvis Presleys gamla 50-tals-smörsång, "Love me tender". Evert hade, som den textkonstnär han är, översatt den till svenska och givit den en något mindre romantisk titel, "Lån mä tänder". En mycket fyndig text, måste tilläggas! Ja, det var en lyckad underhållningskväll på alla sätt.

Några dagar senare, när jag kom hem efter ett uträttat ärende, mötte mig min springande, ivriga lilla Johanna på gården och syntes ha något livsviktigt att berätta. Hon hade andan i halsen och när jag närmat mig henne till något så när höravstånd, hörde jag henne skrika: "Mamma, mamma! Dom har spelat in Evert Ljusbergs "Lån mä tänder" på engelska!!! Det är säkert, jag hörde den på radion alldeles nyss!"

Min lilla älskling hade för första gången i sitt 7-åriga liv hört Elvis´ "Love me tender" och var säker på att Evert var originalet! Och den store rock-kungen hade plagierat honom. Tänk om han visste det! Evert, alltså. Jag tror han skulle bli så stolt att han skulle spräcka både skinnväst och byxlinning när han sträckte på sig. Tror inte ni?