Varje år gör de sina röster hörda. Och kanske framförallt, sina kreationer synliga. Det ropas ut vilka färger som gäller detta år, vad som är "rätt". Spännande. Skall det vara kort-kort eller lång-långt eller medium?." Fågel, fisk eller mittemellan"? Modellerna ändrar modell för varje år. Lite större bröst nu, kanske. Lite mera rumpa. Det är inne med kvinnliga former i år. Hm.
Modellerna på sina "cat-walks" har vita ansikten. Vita som krita. Runt ögonen ligger svart smink, som ger ett brutalt uttryck. Inte tillstymmelse till ett litet leende. Ingen enda känsloyttring. Totalt livlös. Döden gör entré. De ser ut som de när som helst tänker snubbla i sina egna fötter. En gångstil som alla modeller har nu. Vi förfasar oss. Och vi beundrar. Kläder som är urläckra. Kläder som är oanvändbara. Kläder som kostar flera årslöner för en vanlig Svensson. Ibland syns behagen. Ibland syns bara magen. Se där, det saknas tyg i ryggen. Skåran mellan skinkorna blir synlig.
De vet vad de gör, modedignitärerna. De har en strategi. De drar i trådarna. Och vi dansar. De har makt och älskar att utöva den. De påverkar oss. Och vi låter oss bli påverkade. Det som var ursnyggt förra året, är asfult nu. Hur kan det komma sig? Tyckte vi verkligen att det var snyggt? Om vi tyckte det då, hur kan vi tycka nåt annat nu? Enkelt. De har bestämt vad vi ska tycka. Vi skall tycka det de vill att vi skall tycka. Modegururna. Modegudarna.
Men är vi verkligen så lättledda? Varför? Jag förstår det inte själv. Om jag tycker om någonting så borde jag väl göra det hela tiden. Smak borde väl inte vara beroende av vad någon annan säger. Eller tycker. Eller anser. Att tröttna på något är en sak, men att plötsligt tycka att något som varit snyggt nu är helt ute och fult, det är ett fenomen värt att fundera över. Eller?
Det handlar nog i grund och botten om att vi vill vara lite som den stora massan. För det ger oss en känsla av trygghet. Även om det är en falsk sådan. Att höra hemma någonstans, det är ju naturligt för oss . Men vi skall nog fundera lite över detta, så att vi inte blir så lättledda så vi blir för lättklädda.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
haha. klockrent!
fy vad bra, morsan.
Skicka en kommentar