"Lider du av svamp eller klåda, eller kanske båda?"

Lördagkväll är alltid lördagkväll. Underhållning-på-TV-kväll. Det har det varit sedan "Hylands hörnas" tid. Då hörde även den berömda TV-kannan med det mönstrade plastnätet till. Till brädden fylld med nykokt, hett kaffe. Och bullarna. Och naturligtvis Guldusflaskan eller Lorangan. Ibland visades något trevligt musikprogram med Lasse Lönndahl, Towa Carson, Siw Malmqvist och Carli Tornehave. Med flera. Det var fest över det hela.

Ränderna går aldrig ur. När lördagkvällen kommer, så bänkar man sig för det mesta i soffan eller fåtöljen, med ett glas rött vin, en varm macka och en kopp kaffe, kanske med en semla till. Och fleecepläd över knäna. Ljuslyktorna tänds; den i stora fönstret, de på lilla bordet framför det lilla fönstret, den på pianot, den på det andra lilla bordet och blockljuset på soffbordet. Mys.

Underhållningen uteblir alltför ofta. Det händer att TV2 visar Parkinson, det är ganska hög mysfaktor på det. Sedan byts kanalen till TV4. Det som visas där hinner man knappt uppfatta. Efter några minuter bryts det för reklaminslag. Det är märkligt hur dom kan släppa fram så många genomdåliga, ogenomtänkta reklamfilmer. Plötsligt dyker det dock upp ett litet "guldkorn" som är träffsäkert och dessutom mycket estetiskt tilltalande.
Men så, helt utan förvarning, kommer det: "Du som ibland drabbas av illaluktande flytningar"! Man känner hur semlan liksom klibbar fast i gommen! Är det sant?! Hörde jag rätt? Hade de inte kunnat nöja sig med "flytningar", som om det inte var äckligt nog?! Kvällen går och man överlever. Veckorna går. Lördagkvällar likaså. Man vänjer sig. Ända tills reklamen om ovannämnda företeelse har bytts ut mot: "Lider du av nagelsvamp"? Okay. Kommentarer överflödiga. Det börjar bli en vana. Tills nästa chock: "Besväras du av klåda i ändtarmen?" Det duggar tätt nu. "Har du möjligen trög mage?". Jag känner hur orden bubblar fram i hjärnan och lägger sig lika snabbt, uppgivet. Jag orkar inte mer. Jag ger också upp.

Jag kan inte låta bli att stilla undra, vad de gamla TV-rävarna skulle ha tyckt . Det blev tillräckligt mycket ståhej när Per Oscarsson började plocka av sig byxor och kalsonger på Hylands hörna. Svenska folket blev chockat, tidningsrubrikerna feta. I jämförelse med nutidens underlivs-besvär-reklam, så ter sig Oscarssons strip-tease som rena barnprogrammet, även med dåtidens ögon mätt.

Det är bara att inse att jag har blivit en tant. Och tanter tycker att vissa saker, som intim-hygien till exempel, hör inte hemma i TV-rutan. Sånt skall man tala lite diskret om. Med någon som står på andra sidan apoteksdisken och få goda råd. I det tysta.