Lära för livet är lekande lätt

Jag var barnvakt åt mina barnbarn en helg. Vi hade varit på McDonalds (!). I bilen på väg hem, sade Ella att hon ville gå på Ikea och leka i barn..(vad heter det?)..landet ? Ja, i alla fall, jag visste vad hon menade. Då kom jag att tänka på det. När jag var liten, så fanns det aldrig några som helst lekrum, bollhav eller ett endaste litet bord för barn eller legoklossar på affärerna. Jag sade det till barnen och då frågade Ludvig: "Men vad gjorde ni då, när mamma handlade?". Jag tänkte efter, vilket inte ´tog så lång tid. "Vi var med och handlade" . Så klart. Vad skulle vi annars göra? Det var liksom så självklart. Jag vet att han också är med sin mamma och pappa när de handlar. Men som de flesta andra barn, så vill de ju som sagt leka när det finns dessa lekpalats.

Nu finns det TV-apparater med videofilmer, små bord och stolar, lekstationer med olika spel och så dessa bollhav och lekland m.m. Jag undrar i stillhet: Varför? Varför har barnen större behov idag av att leka när de är med oss i affärerna? De leker ju på dagis och hemma. Och ser på barnfilmer. Det ska liksom hända så mycket. Om det är stilla för länge så blir barnen otåliga. "Action"! Hela tiden. Är det det myckna lekandet överallt som månne skapar behovet av att leka ännu mera? Eller är det de vuxnas behov av att vara för sig själva när de handlar som gör att dessa lekpalats växer som svampar ur jorden? Kanske är det en kombination ?

Sist, men inte minst, så är det nog smarta drag av köpmännen, att låta föräldrar i lugn och ro få inspektera, noga insupa alla vackra, underbara prylar och möbler till fantastiska priser. Och som kan göra våra hem så inspirerande och trivsamma och lite speciella. Saker som vi egentligen inte behöver men som vi så GÄRNA vill ha. Om vi har barn med oss som kanske tappar tålamodet och blir griniga och kinkiga, så är det lätt att ge upp och åka hem. MEN nu har ju barnen så roligt, så föräldrarna hinner liksom mata sinnena med all flärd och resultatet är givet
HA! Klirr i kassan!

Men hur förklarar man det för ett oskyldigt barnbarn? Att vi är lurade av affärsmännen? Som tur är så nöjer han sig med resten av mitt svar på frågan om varför det inte fanns när jag var liten, som lät ungefär så här: "Det fanns inte såna saker för barn då. Man tänkte inte på det när man byggde affärer". Så var det med det. Naturligtvis tycker jag att man ska tänka på barnen. Det är inget fel i att de får ha trevligt. Men frågan är om det måste vara i den utsträckning det har blivit idag. Jag tycker nog att det har en tendens att gå till överdrift, som så mycket annat. De kanske skulle behöva vara med oss vuxna när vi går och tittar och väljer vad vi ska köpa till våra hem. Få vara med och lyssna till våra samtal och resonemang. Och lära .....