Rest from a brainstorm

Jag vet inte om jag kanske är lagd åt det lite smått depressiva hållet. Men. I alla fall så kommer det perioder i mitt liv när jag blir så fullständigt trött på allt. Inte på mina älskade och mina vänner utan på allt hemskt, fult, brutalt, skränigt, svulstigt som omsluter oss. Dessutom så omger vi oss med så oerhört mycket olika ljud idag, som aldrig förr förekommit, i hela vår historia. Den saken är säker. Mycket har förekommit även för långliga tider sedan, men inte ljudet. Det är ljudet av bilar, bussar, tåg, flygplan, hur många radiokanaler som helst, motorcyklar, buller och bång, mobiltelefoner med signaler från plingande melodier till skrattande bebisar, från hysteriska skränanden till idiotiska sjuka sånger. Barn som skriker i affärer, skvalmusik i dito, pausmusik i telefonkön, upphetsade röster på TV-reklamer, musikfrågeprogram (som jag också tycker är roliga) med alldeles för mycket gapflabb och hets över huvud taget. Suck!

När min lilla hjärna intagit en rejäl dos av allt detta, så vill den stänga av ett tag. Den vill bara vara. Kanske tillsammans med något behagligt dokumentärprogram med låga, sansade och stillsamma röster som berättar en lågmäld historia. Den vill kunna koncentrera sig på det andliga, det som kräver eftertänksamhet, stillhet och meditation. Den vill helt enkelt ha semester. Men inte vara inaktiv. Tvärtom. Det är det som är det fina. När hjärnan vill ha semester, då får den arbeta på det sätt som den är tänkt till. Då fungerar den som den ska. När allt "det andra" pockar på, uppstår kaos och den kan inte hitta sitt rätta jag. Då är det skönt att göra den till viljes. Man pratar lite tystare, går lite tystare, rör sig lite försiktigare, sätter TV:n på lågt ljud och på program som levererar mjuka, sammetslena ord.

Mysdress, sockor, en korgstol med skinnfäll, läslampa, ett glas rött, en god bok eller tidning, dokumentär om Jan Troell, barn-barn som sover. Känslor av välbehag. Livskvalitet. Frånvaro av nyheter om massmord, våldtäkter, rån, svältande barn med mera. Måste få vila ibland. Vila från den råa, kalla verkligheten som ändå är vår verklighet. Som den är nu. Ett varmt, ångande bad med tända värmeljus. Mumma för en värkande kropp. Och en kantstött själ.