Och guldgula solen lyser. Igen.

Vilket väder vi har! Guldgula solen lyser! Igen! Det minner mig om september förra året. Jag skrev en krönika om "guldgula solen" då. En alldeles fantastisk dag, en sådan som man bara upplever "one in a milion". Och nu igen. I flera dagar har det gula, varma, underbara fenomenet drabbat oss sundsvallsbor. Men det var först idag som det hela blev, inte bara ett vackert och underbart väder, utan en hel upplevelse. Med allt runtomkring inkluderat. I alla fall för mig. Orden räcker inte till utan det faller platt till marken, när man försöker beskriva. Kan bara konstatera att jag var ett med träden, marken, vattnet, himlen och allt annat skapat.

Allt är vackert en så´n här dag. Alla människor är vackra, till och med jag. Det luktar alldeles fräscht och friskt, fåglarna sjunger och skränar av glädje och kanske av förskräckelse för att de snart måste bege sig till andra "jaktmarker". Men ännu kan de nog stanna. Åtminstone över helgen, tycker man.

Jag och min vän sitter på Torget och äter knäckemacka med stekt strömming, tomat och hackad lök. Och dricker godaste kaffet till. Har det någonsin smakat så gott med strömmingsmacka och kaffe? Tror inte det. Kvinnan som sätter sig bredvid oss pratar på och bubblar och skrattar. Senare, när vi går in på banken, är vi så glada att få sitta där och vänta. Bara det! Ännu en kvinna kommer och sätter sig bredvid oss. Hon pratar. Och berättar att hon är ledsen för att hon nyligen blivit änka. Vi tröstar. Och lyssnar. Och försöker vara positiva. Trots sin sorg, så lyser hennes ansikte och hon ler mycket. Kan det vara "det guldgula"?

När jag tagit ut pengar vid bankomaten och mina och min väns vägar skils åt, så skrattar vi och tar lite ömsint på varandra. Och tackar varandra för en härlig dag. När jag promenerar i riktning hemåt, hör jag vännens glada röst bakom mig: "Oj, vad jag är lycklig"! Och så ett kluckande skratt! Jag vänder mig om och ser hennes glada ansikte när hon frenetiskt accelererar i sin ständiga följeslagare, rullstolen.

Jag går längs Selångersån hemåt. Sakta, kisande mot den klarblå himlen. Beundrande de ståtliga träden som stolt och majestätiskt visar upp sina glödande nyanser av gult, rött och orange. Jag hör mig själv säga: "Tack, Jehova, för ännu en underbar dag!"