Love is a special gift

Den 20 juni 2008. Den dag som kallas "midsommarafton" och som i år inträder ovanligt tidigt. I alla fall några dagar tidigare än vanligt. Dagen började lite grått, efter en regnig natt, men allt eftersom blev det klarare och till slut riktigt soligt och vackert. Jag åkte till min lilla mor, hämtade henne och vi åkte med sommarstuge-packning och hälsade på pappa i hans nya "hem".

Han pratade sitt språk, vägrade att äta, och såg i alla fall ut att må bra, hur konstigt det än kan låta. Mamma matade honom och lyckades få honom att ta ca fyra tuggor mat. Efterrätten rörde han inte. Han klagade på värken och sedan lade han sig på sängen. Efter diverse stånkande och förhör om mamma var gift, blev han förvånad över att hon var gift med honom och såg ut att nöja sig med det. Det gjorde honom lycklig. När vi lämnade honom hade han ett leende på sin läppar.

Vi åkte ut till deras sommarstuga. Första gången vi var där en sådan här dag utan honom. Där var min syster och hennes ena barn-barn. Sedan, efter en stund, kom hennes resterande barn-barn med sina föräldrar, min systers äldsta dotter med man. En fin familj, där alla muciserar och är konstnärligt kreativa och verkar ha fina relationer med varandra. När vi dukat upp och ätit en stund, anlände min mellan-dotter, helt oväntat, med sin man och sina vackra barn, mina barn-barn. Det gjorde mig lycklig och glad. Jag kände mig plötsligt rik. Igen! Fantastiskt! Att få samlas så här med en stor, härlig familj måste vara ett privilegium att värdesätta. Ändå fattades det många. Min äldsta dotter med man och två prinsar, min yngsta dotter och min man. Min systers yngsta dotter med sin dotter Men det var fint och trevligt på alla sätt. Och min mor firade att hon och far varit gifta i 63 år! En ansenlig tid, må man säga. Nu firade vi detta utan min far. Men min mor har gjort ett enastående arbete, så det var inte fel att fira det med henne. Hon är värd det. Och mer därtill. Dessutom var hon helt nöjd med att vara ensam på kvällen, sedan vi farit hem. "Jag har ju vin, tidningar med korsord och TV! Det blir skönt". Sade hon och både jag och min syster tyckte att det kändes så skönt och tryggt. Vi behövde inte heller ha dåligt samvete för att vi lämnade henne. Hon tycker uppenbarligen om att umgås med sig själv och det är en stor lycka. Både för henne och för oss. Framförallt för henne. Hon är en stark kvinna, min mor. Hon vet var hon har sig själv och står med båda fötterna på jorden. Ett riktigt fruntimmer! Och jag älskar henne!