"Stig-Helmer, here I come..."

Idag reser vi som aldrig förr. Var och varannan svensk har varit utomlands. Och inte bara "har varit" utan åker utomlands regelbundet. En eller flera gånger per år. Det har blivit så vanligt, att när man berättar för någon att man aldrig har varit, inte ens på Mallorca eller Kanarieöarna, så blir dom som fågelholkar. "Va?! Det kan inte vara möjligt! Hur kan man inte ha varit utomlands?"

Annat var det när jag var liten. Och även ung. Det var så pass ovanligt att man reste längre sträckor, att man tyckte skolutflykten till Timrå badhus var ett exotiskt inslag i livet. Jag minns att min mamma gjorde speciellt goda mackor att ha till matsäck. Ja, det var klart man skulle ha matsäck! Det var ju en lång bussresa från Vaplenäs skola till Timrå centrum. Och efter badet blev man hungrig, naturligtvis. Det var inte tal om att köpa snabbmat. Vet inte ens om det fanns. Jo, varm korv med bröd, kanske också hamburgare när jag tänker efter. Men det var bara några som hade råd med det. Jag hade knäckebrödmackor med smör och stekta ägg. Och varm mjölkchoklad till. Det var en optimal matsäck!

Det var stort att åka till badhuset. Timrå var en föregångskommun på det området. Och vi tyckte att timråborna var lyckliga som hade så nära till detta lyx-hus. Vi fick simträna och ta sim-märken om vi ville. Det var så roligt. Fast jag har aldrig varit modig i vattnet. (Inte någon annanstans heller, för den delen). När jag skulle dyka, satt jag på bassängkanten, höll igen näsan med ena handens fingrar och sträckte flott ut den andra armen och så dök jag! Vilken syn! Jag tyckte själv att jag var jätteduktig, men måste ha sett för dråplig ut. Och simma kunde jag, i alla fall hjälpligt. Jag tog flera märken, bl a simborgarmärket, 200 m. Det tog jag många gånger. Det var olika färger varje år. Ibland lila, ibland blått, ibland gult. Det blev aldrig silver. Det var dykningen. Jag fixade inte den. Och ville inte heller. Det spelade ingen roll. Därför fortsatte jag med simborgarmärket. Det räckte för min del.

Ja, så var vi på skolutflykt till Norra stadsberget. Det var också ett äventyr. Jag tror inte jag varit där någon gång innan. Mycket spännande ! Matsäcken intogs precis när bussen börjat rulla. Vi smygstartade lite. Och innan vi var framme var det nästan slut. Min kompis, Ann-Christine, var alltid hetast på "gröten". Hon hann bara sätta sig i bussen, så plockade hon upp mackor, chokladbitar och hela baletten. Fröken försökte tala henne till rätta, men det hjälpte föga. Hon bara skrattade. Och åt! Fröken visade oss gamla byggnader och berättade om dem. Det var tråkigt och totalt ointressant. Tyckte i alla fall jag. Nu grämer jag mig att jag inte känner till min hembygds historia bättre.

Privat åkte vi inte alls långa turer i familjen. Vi hade ingen bil heller, pappa hade aldrig haft möjlighet att ta körkort. Så när vi fick reda på att vi skulle åka tåg till Gävle, till mammas faster och farbror, kändes det nästan overkligt! Det var drygt 20 mil, så det skulle ta lite mer än 3 timmar. Fantastiskt. Jag och min syster fick nya, fina kappor och hårspännen som vi satte upp fina frisyrer med. Jag var 8 och syster min var 14 år. Vi bodde hos faster Anna och farbror Viktor. Det var ganska roligt men också ganska tråkigt. En dag åkte vi till Furuvik. Det blev en flop, eftersom det spöregnade hela tiden. Vi fick stå under ett tak för att inte bli genomblöta. Så det var sura miner vill jag lova.

Ja, och så var det ju alla semestrar i Bergafjärdens camping, med tält och sovsäckar. Men det har jag skrivit om i ett annat inlägg. Det var min barndoms resor och äventyr. Nu är jag gammal och har fortfarande mycket kvar att se av världens alla länder. Jag har nästan aldrig rest. Norge, Finland, Danmark, Rumänien, Turkiet, Estland. Jag har ännu inte varit till Mallorca eller Kanarieöarna. Men jag hinner väl än kan jag tro. Någon globetrotter är jag inte och kommer nog aldrig heller att bli. Jag trivs oförskämt bra hemma i vårt avlånga land. Det är mycket jag inte sett här ännu, tänkte att jag skall åka till naturreservatet ute på Alnö denna sommar. Det har jag lyckats missa varje sommar. Det skall finnas mycket fåglar där, och dem behöver jag lära mig mer om, som sagt... annars kan man ju sitta inne och häcka också!