Fåglarna sjunger i stan!

Sitter och ser på grannens, eller rättare sagt, en av mina grannars fönster. Det lyser lampor i tre fönster, tre likadana lampor. Sådana där fönsterlampor med runda, vida skärmar, som var populära på femti-, sexti-talet. De lika lamporna i de olika fönstren tillhör olika rum. Det är jag ganska säker på. Det är den lägenhet som är högst upp i höghuset. Den ligger på åttonde våningen. En av de lägenheter som de gjort om till riktiga lyx-lägenheter. De har takterass. Jag älskar takterasser! De har också gjort så att hissen går direkt "in" i lägenheten. Det imponerar inte på mig, dock. Men takterassen imponerar. Håll med om att takterasser i Sundsvall är lite...coolt!?

Ja, nu bor vi i höghus. På tredje våningen. Trots detta, alltså att det bara är tredje våningen, så har vi ganska fin utsikt över staden. Och till Södra stadsberget. Med masten. Det är vackert. Balkongen är så liten. Men den blommar och är vår lilla oas. De oerhört ljumma sommarkvällarna lockar till "sittningar" på den. Jag älskar att bo här! Det är mycket bättre än vad jag kunde tro. Ändå trodde jag att det skulle bli bra. Så! Vad kan man mer begära?!

Det har varit en mycket ansträngande flytt. Inte den första månaden. Den gick "som en dans". Nej, utan i slutet, när man tror man är i princip klar! Det klassiska. Man tror man är klar, detta har ju gått mycket bra. DÅ! Det liksom växer högar! Högar av grejor, skräp, prylar i uthus. Det som "bara är lite som vi ska slänga nästa gång"! Nästa gång så märker man att bara en del får plats på släpet och tiden räcker inte till. Det är tyngre och värre än man tänkt sig. Och så var det den där gamla kistan med böcker. Var skall vi göra av den? Och de där bildäcken! Ja, just ja. Vilken bil, eller vilka bilar, hör de till? Och var skall de förvaras? Och det där ljusblå skåpet! Skänken! Den hade jag ju på Luleåvägen och i mitt barndomshem när jag var liten tös. Nu har det bara varit förvaring till färgburkar i vårt uthus! Jag har nästan inte märkt att det stått där. Och massor av andra grejor. VAR SKALL DET STÅ??

Beslutsångest. Frågetecken. En övermöblerad trerumslägenhet. Ett extra-förråd ett par kilometer härifrån. Det blir resultatet av denna händelserika sommar. Bagateller. Materiella trivialiteter. Den praktiska och förnuftiga fru Watson träder in. Och resonerar logiskt och förnumstigt. Tur är väl det.

Sanningen är den, att jag trivs så fruktansvärt bra i denna vår lägenhet, att jag inte ägnat huset en minuts tankeverksamhet. Detta är sant. Det säger väl allt?! Vi trivs och min man är mycket glad åt att han kan ta trapporna upp till Norra stadsberget och bränna fett och samtidigt upptäcka "nya" områden där. Han trodde han hade sett allt där, men icke! Idel utmaningar och nya uptäckter! Och jag gläder mig som ett litet barn åt att kunna ta en promenad ner till staden, gå utefter Selångersån med de vackra silverpilsträden och fortsätta över "Puckelbron" för att i nästa minut befinna mig på Torget. Där köper jag färskpotatis, färsk lök, dill och svenska jordgubbar för 35 kronor kilot. Sen vandrar jag hem på tio minuter. Och lagar en god middag till min käre man, som börjat jobba denna vecka. Tyvärr. Fem veckor semester blev fem veckors mycket jobb för honom. Bättre lycka nästa år!

En sak kan jag ändå konstatera. Fåglarna sjunger även i stan! Vi hör dom varje dag från vår lilla balkong. Både måsar och mesar!