Ett ord, eller ett begrepp, fastnade i min hjärna efter den sista krönikan. Det är det där ordet takterrass. Egentligen inget märkvärdigt i sig. Man gör en uteplats uppe på hustaket. Detta kräver givetvis att taken är platta. I alla fall just där terrassen befinner sig. Med tanke på vårt klimat, kan det kanske vara en nöt att knäcka. För alla arkitekter. Men när man knäckt den nöten, kan det bli något alldeles fantastiskt!
Tänk er! Hela Sundsvall består av glada människor som sitter på sina hustak och lapar sol! Och dessutom med utsikt över sina respektive områden! Vilken härlig syn! Det kan givetvis bli lite bekymmersamt när det gäller höghusen. Många människor, lite takyta. Men varför inte göra listor med tider man kan sätta upp sig på, som man gör när man vill nyttja tvättstugan?!
Jag tror, lite naivt kanske, men ändå, att vi svenskar skulle må lite bättre av att se på saker och ting lite sådär från ovan. Få lite perspektiv på den konkreta tillvaron och det i sin tur skulle kunna göra att vi kanske skulle få lite mer perspektiv på våra liv även inom andra områden. Och bara det att se en hel massa hus, små villor, stora villor, långa hyreshus och höga höghus bli
" levande". Med altanräcken och solstolar och parasoller i lysande, glada färger! Iaktta soluppgångar och solnedgångar från oanade höjder! Härligt, eeh?
Det finns ju en föregångare på det här området, alltså när det gäller att bo på taket. Den där lille mannen med propeller på ryggen, han verkar ju trivas där. Han flyttar ju aldrig därifrån, har bott där så länge jag kan minnas. Fråga honom om han trivs! Karlsson, heter han visst.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar