Staden med många ansikten. Ja, så kan man kalla Göteborg, eller som en bekant vitsigt sa; "Göte Borg; vet han att ni skall komma nu då?"
Jag tycker nog att Göte har fått fler ansikten nu. Efter några besök med större och fler turer runt omkring, så visar sig fler och vackrare nunor. En av dessa var ju, eller är, Botaniska trädgården. En oas av ljuvligheter, skog nästan som en regnskog, ludna mjuka humlor och färggranna fjärilar som små, sköna invånare som man inte lägger märke till om man inte fokuserar. För fokusera måste man göra här. Annars missar man enormt mycket. Stora gräsmattor för den som antingen blir trött i fötterna eller inte orkar gå särdeles mycket och njuta av blomstren.
Jag visste inte att det fanns så många olika sorters dahlior! Jag räknade inte nu, men det var otroligt många. Den ena mer magnifik än den andra. Jag kände verkligen hur "livsandarna" hoppade i mig och glädjen blev gladare för varje steg jag tog. Man kan nog kalla denna trädgård för ett "litet" paradis.
Guldhedstornet gick inte av för hackor heller. Lite 80-tals-inredning, lite slitet men icke desto mindre charmigt. Utsikten var förvånansvärt mäktig, så långt man såg ändå! Jag trodde inte att så många, frodiga, gröna träd fyllde staden och ytterområdena. En särdeles skön syn må jag säga.
Att se Göte från vattnet var också en intressant vinkel på det hela. Och att dessutom få veta lite mer om mannen och hans förehavanden var ett kul inslag och lite kuriosa.
Och så en nostalgitripp till mitt hem ca 35 år tillbaka i tiden. Stenungsund. Jag tyckte det var fult och eländigt då, men nu har det utvecklats till en snygg och trivsam plats. Surströmming på det var inte fel, tvärtom! Trevligt sällskap och sällskapsspel förhöjde.
Än en gång bjöd Göte på en mycket angenäm vistelse i sitt hägn.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar