Helst av allt skulle jag vilja sjunga som Anita O´Day...

Oj! Nu firar jag 200-bloggars-jubileum! Vem kunde tro det när jag skrev den första, trevande i detta tekniska universum?! Det var många års skrivlusta som legat uppdämd i mig, som kom ut. Först lite stapplande, och så mer och mer och till slut flödade tankarna och orden ur mig. Det var en sällsam känsla som aldrig kommer tillbaka. Inte på samma sätt.

Det känns liksom i maggropen när jag har nåt att skriva. Inte för att jag tycker att jag har nåt speciellt att berätta, jag tror inte att jag är nåt speciellt alls. Det finns inte mycket som inte redan skrivits om. Men å andra sidan så har ju det jag säger aldrig sagts på det sätt som jag säger det heller. Så lite speciellt är det ju ändå, när allt kommer omkring. Det är ju jag. Och mycket är ju personliga tankar och känslor. Så...jo, det är nog speciellt ändå. Och precis som alla människor är speciella så är väl också jag det. Så det så.

Just nu är det tomt i maggropen. Det var bara detta; en liten uppmuntran till mig själv, för att jag varit så flitig och plitat ner 200 bloggar. Och tre av dessa har publicerats i ST minsann! Så: Grattis på mig, Aggisen! Fortsätt blogga! Alltid gläder Du någon, om inte annat mig själv!