The lions never sleep

Det var på dom jag alltid satte mig när vi gick förbi. Som alla andra barn gjorde. Mamma var för det mesta mycket tålmodig och väntade tills jag "suttit klart". Det var där jag med glädje satt och väntade tills min mamma handlade klart inne på EPA. Det var på Lejonen förstås! För det var den affär som låg där innanför när jag var barn. EPA med den första rulltrappan i Sundsvall. EPA med de mörkbruna, blanka, höga trädiskarna med ljus-gröna glasskivor som skärmade av det som fanns innanför. Så att ingen skulle kunna sträcka sig över disken och ta på varorna. Det var med stort välbehag jag gick i den affär´n. Strosade och njöt av alla fina saker. Och när det var riktigt gynnsamt i plånboken, bjöds det på bakelse och läsk en rulltrappa upp. Windsor-bakelse, den där med florsocker på och smörkräm mellan lagren. Eller Parisare. Också den med smörkräm.

Ja, det var på EPA med de två lejonen utanför som jag köpte min allra första parfymflaska. En liten, rund flaska med en pytteliten gummipropp i hålet innanför den vita plast-skruvkorken. På etiketten var det målat en blomma, en liljekonvalj. Och innehållet doftade just liljekonvalj. Jag öppnade den så fort jag kom ut på gatan, drog upp den lilla gummiproppen och drog in den ljuvliga doften i näsan. Det var noga att sätta tillbaka korkarna så de dyra dropparna inte skulle rinna ut. De dyra dropparna som jag betalat 3 kronor för.

EPA efterträddes av en klädaffär som hette "Tre Rosor". Där köpte jag min första bikini. Och lejonen stod fortfarande kvar. Och vaktade. Även när "Tre Rosor" efterträddes av "Henrix", en klädaffär för herrar. Med fräckaste kläderna i stán. Där köpte jag en tröja i present till min dåvarande pojkvän. Ja, många fler affärer har passerat revy i dom lokalerna. Och idag är det "Indiska magasinet". Och lejonen står fortfarande kvar och minner om min barndom... Fast dom är inte ensamma längre. För några år sedan fick de sällskap av några drakar. Vilka i sin tur förmodligen kommer att locka fram nostalgin hos nästa generation...