True colours

Jag ligger på sängen och vilar och det är så oändligt skönt. Ibland är det liksom bara bättre än vanligt. Det är söndag, mitt emellan sent på eftermiddagen och tidigt på kvällen. Solen lyser fortfarande och jag känner mig så glad när jag tittar ut genom sovrumsfönstret. För jag ser träd. Jag ser den svarta stammen och grenarna med de ljus-gröna, nyss utslagna löven! De gnistrar i solskenet och jag skymtar den blå himlen där ovanför. Det blir alldeles lugnt och varmt i magen. Jag vrider mig en liten, liten aning och något blixtrar till och lyser skarpt. Neonfärger; orange, rött, grönt, gult. Det är extremt vackert. Färgerna växlar när jag rör huvudet endast en millimeter! Plötsligt ser jag att glas-prisman som hänger på ljuslyktan i fönstret träffas av solstrålarna och bildar detta ljus-spel. Jag hade tänkt blunda och sova en stund. Men jag kan inte. Det är alldeles för vackert. För vackert för att sova bort.