Mormor gäst i klassen!

En dag i april besökte jag mina två barn-barn som bor i Stöde. I deras respektive skola. Måns går på 5-års och Simon går i klass 1. Äntligen! Jag har varit på väg flera gånger men det har alltid blivit något hinder. Nu kom jag i alla fall iväg. Jag var mycket ivrig att få uppleva de små liven i deras vardagliga miljö. I skolmiljö.

Som alltid när man ser fram emot något så går resan jättefort. I ett huj närmade jag mig Stöde. När jag var nästan framme, slöt Stöde-sjön upp till vänster bredvid mig och slog följe. Ett mycket vackert följe! Den växlar utseende efter årstiderna men är alltid andlöst vacker. Vissa byggnader och bergknallar avslöjade att jag strax var framme.

Jag har varit utanför skolbyggnaderna förut, så jag borde hitta rätt. Jag började med att besöka Måns 5-årsgrupp. Efter diverse frågande så hittade jag. Jag kände mig lite osäker hur han skulle reagera, även om han visste att jag skulle komma. Det är ju inte alltid man vill visa vad man känner när alla kompisar är med. Han sken i alla fall upp och tyckte uppenbarligen att jag var välkommen. Det var riktigt värmande att se och ännu mer värmande att se när han slog ut med sina små armar mot en av sina kill-kompisar, medan de stod i led och väntade på fröken, och gav honom en bamse-kram! Gosiga lilla Måns! Måtte dessa känslor stanna kvar i honom ! Mitt hjärta slog ett extra skutt av kärlek!

Jag var med i matsalen och fick sitta bredvid honom. Det bjöds på tacos denna dag. Vi åt och småpratade. Det var gemytligt och trevligt. De andra små-killarna och tjejerna pratade glatt med mig och berättade sina livs historier på ca 10 minuter. Är det inte fantastiskt? Öppna som skolböcker! Sedan var det rast och resten av deras dag var utedag! Efter en stund passade jag på att kila iväg till Simons klassrum.

Simon visade mig stolt sin bänk och sin stol. Han bjöd mig att sitta bredvid honom, eftersom den stolen var tom för tillfället. De hade olika uppgifter i matte. Det visade sig att han låg långt fram, då han tycker mycket om att räkna. Så klart blev jag stolt. Fin och förståndig är han, min store, lille prins! Några av de andra barnen ropade på mig och frågade om hjälp. Jag försökte så gott jag kunde och kände mig genast populär i klassen.Det var fint att se hur väl Simon trivs i sin klass också. Mitt hjärta slog ett extra slag till. Av kärlek.

En liten rolig detalj här. Alla killar i denna klass pratade om någon form av motorfordon. Antingen var det motorcross-cyklar, fyrhjulingar eller snöskotrar! Hur komiskt som helst. Både Simon, Måns och deras far är helt biten av dessa tingestar. Och tydligen alla andra också. Det är nog typiskt för den här orten, tror jag. Jag log i smyg när jag hörde deras samtal. Det märktes verkligen att vi befann oss "på vischan" och det kändes skönt och lite annorlunda. Och dessa små bond-pojkar vann mitt hjärta.

Mina älsklingar följde med mig hem och vi "gjorde stan". Men som vanligt så hann vi inte allt det vi ville. Allt har ett slut, så också denna härliga dag. Som tur är kommer det fler dagar och många tillfällen att få njuta av dessa små ädelstenar.