"Me and you and Emmylou"

Med den röd- o vitprickiga kaffekoppen vid min sida, fylld med en skvätt Jägermeister, sitter jag vid köksbänken och tittar ut genom fönstret. Kvällshimlen är försiktigt blå och hustaken slumrar skönt i försommarkvällen.

Fötterna är svällda som tennisbollar efter dagens stadsvandringar. Det har blåst men varit soligt. En riktigt mysig eftermiddag i Göteborg blev det. Vi insåg att det blev en eller två dagar för lite här nere. Det är flera saker vi hade velat göra, bl a gå på Sjöfartsmuseet, åka med Paddan och se Göteborg från vattnet med mera. Det hade också varit enastående att besöka Styrsö. Vi får ta några dagar till lite längre fram i sommar. Och investera dem i södern.

Efter mötet med uppmuntrande tal och vänner, besökte vi Beirut. Där samlades vi med många, härliga, humoristiska vänner och åt mat och drack vin så att gommarna sjöng. Allas utom Kents, som har svårt för det syrliga inslaget i det libanesiska köket. Men den första halvan njöt han av, innan surheten tog överhanden. Vi skrattade så vi kiknade och jag konstaterade att om man skulle måsta dö för tidigt, så vore det ett bra tillfälle. Förstå mig rätt, kära läsare.

Ja, köksbänken framför köksfönstret med den fina natthimlen och de vackra hustaken vore inte heller fel. Men ett ännu bättre alternativ är att få överleva och fortsätta att få njuta av allt detta och uppleva repriser. Gärna med Emmylou Harris i högtalarna. Och ett gäng glada kortspelare vid köksbordet bakom mig.