"Saturday-night-fever?"

Vi har varit på restaurang ikväll. Och ätit buffé. Vietnamesisk buffé. Denna buffé var inklusive sushi. Jag tänkte: "Den här sushin är nog ingenting mot den jag brukar äta". Ack vad jag bedrog mig! Vilken tur. Att jag bedrog mig! Jag gick två gånger och laddade med utsökt sushi. Med "kawasaki-sås". Vännerna skrattade åt mig. Men jag säger "kawasaki-sås" för att vara på den "säkra" sidan. Jag vet att det inte heter så, jag vet att kawasaki är en motorcykel, men jag är ändå säker. Säker på att det är fel. Och nästan rätt. Så det blir liksom ett medvetet skämt. Fastän jag inte riktigt kommer ihåg det rätta namnet. Efter en stund kommer det; "Wasabi"! heter såsen. Den som är så stark att jag känner mig som "Katla" när jag andas ut. Kryddorna viner genom näsborrarna så man blir förvånad när eldflammorna uteblir.

Det var härligt att sitta bredvid min väninna som jag träffar så sällan nu. Åldersskillnaden är otippat stor. Inte för att jag inte visste hur gammal hon är, utan otippat därför att vår relation är så speciell. Hon är som ett av mina barn i ålder, men hennes mognad kombinerad med hennes barnasinne stämmer så väl in på min personlighet. Min mognad kanske är något hon behöver, jag vet inte. Jag tror det. Vi har roligt tillsammans. Hon är en mycket speciell människa egentligen. Hon är en sådan där kvinna som kan umgås med precis vem som helst, vilken ålder som helst, hon passar bara in på alla! Visst är det underligt? Men fantastiskt! Och hon skrattar sitt halv-råa, finska skratt oavsett vilka som är närvarande. Hon skojar och säger precis vad hon tänker och tycker. Men hon har den goda smaken att även utelämna sådant man inte säger offentligt. Glimten i ögat och mungiporna ständigt uppåt! Härlig tjej!

Kom hem och skådade mitt nymålade kök. Äggskalsfärgat! Äntligen! Det gula, sovrumsliknande har lämnat! Det är en skön känsla att komma in och kunna andas riktigt. Jag kunde inte det förut. Det gula satte ett slags stopp. Plockade upp tidningar och skurade det runda, gamla, lilla köksbordet och log ett belåtet leende.

Jag lade mig på sängen och tittade på "Kommissarie Lewis".Det var en fin lördagkväll!