...och så spelades Chopin

Jag var på teater och såg "Måsen". Ett stycke av Anton Tjechov. Sist jag såg den var jag ca 12 år och det var dessutom på svart-vit TV. Jag minns inte så mycket av handlingen, men jag minns i alla fall att en av rollerna innehades av Heinz Hopf. Det var ett slags komedi men med mycket tragik.

Den här gången, ca 45 år senare, åsåg jag den på Sundsvalls Teater. Jag var i sällskap med en av mina svägerskor och hennes kamrat. Största anledningen till att vi gick på den här föreställningen var att en gemensam vän till oss hade en roll. Vi tyckte det skulle bli mycket intressant att se honom i den. Det enda vi visste var att vår vän har en stor talang för att göra lite "roliga gubbar" med stor humor. Han har gjort dem på ett antal privata fester.

Denna föreställning av "Måsen" utgjordes av amatörer. Gymnasieelever och lärare. De var enastående. Helt enkelt otroligt duktiga. Och naturligtvis var vår gemensamme vän lite bättre än de andra. I alla fall roligare. Han hade en tacksam roll , som verkligen passade honom. Hans tolkning av den ryske jordbruksförvaltaren var hysteriskt rolig. Han tog ut svängarna ordentligt och han såg ut att ha sitt livs fest på scenen. Det var ett sant nöje för oss att se och höra. Hela ensemblen var väl värda de röda rosorna de fick ta emot efter föreställningen.

Glad och nöjd efter många skratt promenerade jag hem genom vår fina stad och förundrades över att det verkade vara nästan ljust ute trots att det var sen kväll. I april. Och himlen var vackert klar och kvälls-blå...