Nästan som Ciderhusreglerna. Men bara nästan...

Bredvid vårt skrivbord har vi två vita vägghyllor med pärmar och lådor. Jag har spänt upp ett snöre under den understa hyllan. På det snöret har jag hängt upp gamla foton. De flesta är svart-vita.

På ett av dessa foton sitter min syster, som vid det här tillfället är ca 15 år. Hon sitter på gräsmattan utanför farmors och farfars hus i Skottsund, omgiven av två säckar, tre hinkar och en trälåda. Alla fyllda med trädgårdens nyskördade äpplen. På en skottkärra ett par meter ifrån henne sitter vår faster med sitt första barn som här är ca 5 år. Anita och Pia.

När jag ser det här fotot så minns jag så tydligt farmors och farfars trädgård. Bakom själva huset fanns många äppelträd och även plommonträd. Och ett potatisland. Bakom detta, upp emot skogen, ovanför en slänt, låg ett gammalt hus. Där bodde en familj med en dotter som hette Bonita. Jag kommer ihåg henne för hon hade ett så ovanligt namn, var äldre än vi och väldigt sminkad och snygg. Hon körde en egen sportbil när hon var 18. Nästan som en filmstjärna.

Fotot minner mig också om när vi var och hjälpte farmor och farfar i trädgården, då jag och min syster plockade äpplen och plommon iklädda våra nyinköpta underklänningar. De var av ljusblå nylon. Min hade "fyrkantig" hals med en vit spetskant och min systers var V-ringad med en lite smalare spetskant. Vi tyckte de var så fina så när vi blev tillräckligt varma och svettiga så tog vi av oss våra "riktiga" klänningar och fick då tillfälle att visa våra fina nylonunderkläder. Det finns ett foto av oss med den stassen på, hos min mamma. Det gällde att ta tillfällena i akt för att få visa upp sig.

När jag tänker på den här trädgården så här många år efteråt, så blir det något nästan sago-betonat över det hela. Bilderna får ett vackert ljus över sig och trädgården blir mycket större än den egentligen var. Som det mesta i minnenas värld. Och känslan som infinner sig blir oerhört varm och behaglig. Det är verkligen som jag skrivit någon gång förut, att minnena breder ut sig och blir i det närmaste förgyllda.

En underbar anordning, det här med minnen.