"Hon tycker om mat" sa Bill. "Hon är lat" sa Bull.

Kvällsmänniska. Det är jag det. Eller "nattuggla", "nattfjäril", "kvälläppa", vad som behagas. Hur som helst så är jag som mest verksam, eller åtminstone som mest i harmoni med min livslust och kreativitet, på kvällen/natten. Mycket opraktiskt vill jag säga. Åtminstone i vårt land. Eftersom vi lever så inrutade liv. Många tycker att man är lat och inte riktigt duktig. Men då vet man inte att vi "nattfjärilar" inte kan hjälpa att vi är just "nattfjärilar". Vi har inte tänkt att: "Nu bestämmer jag mig för att inte vilja stiga upp tidigt på morgonen och vara pigg och glad och hurtig och pratsam och arbetsam"! Nej! Jag har alltid stigit upp tidigt på morgonen och gått till skolan och senare till mina arbeten och stigit upp på nätter (inte en utan flera gånger per natt) när mina barn varit små, i alla fall under 7 år! Så det så!

Men jag har varit trött, tyst och sammanbiten. På morgonen. När min mamma väckte oss när vi skulle upp till skolan, så gick jag direkt ut till badrummet, satte mig på toalettstolen, lutade huvudet mot tvättstället och grät. Av trötthet. Och ovilja. Hela min person skrek: "Jag vill inte, jag orkar inte, jag kan inte!" Men den skrek tyst. Efter en stund gick den lydigt ut och gjorde det den skulle. Och så har det förflutit.

Nuförtiden kan jag ligga längre på morgnarna, vilket passar mig ypperligt. Det ligger nära till hands att tänka så här: "Om man går och lägger sig i tid på kvällen, så är man piggare på morgonen. What´s the problem?" The problem is: Man VILL inte gå och lägga sig i tid. Därför att när en viss tid inträtt på kvällen, så är det något som händer i kroppen! Fråga mig inte vad det är rent biologiskt, men det liksom "klickar till" och man känner den bubblande glädjen och arbetslusten ta tag i en. På dagarna uträttar man ju också saker naturligtvis, men i regel mest plikter, om ni förstår hur jag menar. Även om det också är positiva och glädjande saker. Men kvällen är på ngt sätt... magisk. All rusch har lagt sig och det inträder ett slags stilla ro. Och jag tror att det är den som är så inbjudande. Den manar till eftertanke.

Men den manar även till arbetslust. I alla fall hos mig. Det är mycket vanligt att jag skurar badrummet, städar skafferiet, torkar golv, dammtorkar etc. klockan 22 och framåt. Jag vet inte varför, det bara blir så. Ibland känns det som man är lite sjuk i psyket. Men faktum är att jag får nog lika mycket gjort som de duktiga som stiger upp klockan 7 och tvättar och bakar. Jag har många gånger önskat att jag skulle vara av den "ullen", men det funkar inte. Som om detta fenomen inte vore nog, så blir ju lusten att äta på kvällen lika stor som nyss nämnda lust. Man skall inte äta efter kl 18! Jag vet! Men det struntar jag faktiskt i. Det finns inget bättre än att ta sig en tallrik med keso och hallon eller en knäckemacka med ost vid 22-tiden. Nyttigt? Knappast. Men gott!

Man skulle nog kunna säga att jag är en livsnjutare... eller så är jag kanske det som det gamla ordspråket förtäljer: "På kvällen får den late brått". Lat, alltså...