"Vägen till mannens hjärta går genom magen". En sanning. Med modifikation. Att nå hjärtat på en annan människa är inte så lätt. Eller borde i alla fall inte vara så lätt. Så lätt som att gratinera en urläcker pastarätt, steka små, jämna fina köttbullar eller grädda en skapligt frasig ugnspannkaka med bacon. Jag vet inte hur det är rent generellt. I mitt fall så lyckades jag nå min nuvarande mans hjärta med sistnämnda. Pannkakan. Nej, det var nog snarare att den vann halva sträckan till hjärtat. Resten krävde sin man. Eller kvinna.
Var vill jag komma? Jo, jag har funderat. Under så många år. Och inte bara jag, utan i princip alla människor, åtminstone i västvärlden, på denna nästan universella fråga: Vad är konst? Finns det någon som kan svara? Jag har sett att den varit på tapeten nu igen, men har tyvärr missat om den fått något svar.
Många är de konstnärer som försökt besvara den frågan i handling. Bl a genom att naken stå och kissa i ett museum (eller konsthall), bajsa och kleta blod på något underlag, sitta fastkedjad vid någon stolpe, förstöra tunnelbanor, stjäla en bänk från ett museum osv. Men även, naturligtvis, genom att måla underbara tavlor och skulptera fantastiska alster. Skriva romaner, diktsamlingar, sånger, musikstycken, texter av allehanda slag. Med mera, med mera. Vi kan konstatera att människans kreativitet är enorm.
Jag tror att det är ganska enkelt. När jag ser på en tavla eller ett smycke eller en skulptur t ex, och jag då får en stark, positiv känsla i mitt hjärta och jag vill fortsätta att se på den därför att den gör mig så glad eller rent av lycklig, ja då tycker jag att det måste vara konst. Att provocera till negativa eller till och med destruktiva känslor som en del menar också är syftet med konst; det kan väl inte vara någon konst. Att göra människor arga eller ledsna eller deprimerade. Det är väl bara att lyssna på nyheter och läsa tidningsrubriker. Konsten måste väl ändå ligga i att få fram det ljusa, sköna som vi alla har inom oss. Att locka fram det vi alla har men som alltför ofta inte släpps ut. Men när det släpps ut så smittar det.
Så jag hävdar att svaret på frågan är: det som berör vårt hjärta på ett så positivt sätt att vi känner lycka, glädje, livslust, njutning, nostalgi, rytm, kärlek, längtan med mera. Min man hävdar fortfarande att det till stor del var "fläskpannkakan" som fångade hans hjärta. Jag vet inte om jag tror på det, eller snarare vill jag inte tro det. Det är väl ingen konst att göra en fläskpannkaka...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Tsssss! Han retar dej bara! Men din pannkaka kanske var "pricken över i:et"....eller "sylten på moset"..eh..eller nått?!
Skicka en kommentar