Vi är alla bara människor. Våra skolkamrater, arbetskamrater, grannar och så vidare. Någon eller några av dessa kan emellertid ha någon form av talang, så stor att man till och med kan bli framgångsrik med hjälp av den. Framgångsrik och berömd. Får underhålla på scener runtom i landet och även i TV. Plötsligt inser man att man känner en kändis. Coolt!
Så den där killen som var en aning mesig, på gränsen till ful, inte lika mycket "med" som de andra i plugget, förvandlas på något outgrundligt sätt till Någon. Han blir snygg, charmig, man iakttar varje gest, sättet han rör sig på, kläderna, frisyren, rumpan, leendet. Allt! Och om han råkar få syn på lilla mig, så känns det...magiskt.
Han fortsätter karriären. Det går bra. Väldigt bra. Han får börja turnera i andra länder och blir snabbt en världskändis. Släpper plattor, syns på tidningsomslag och i skvallerspalter. Småtjejerna går över lik för att få uppmärksamhet från just honom. Efter några år blir det tyst. Lite drogproblem, brustet hjärta, mera drogproblem, utnyttjad. Kanske. Superkändisen dalar. Får dåligt rykte. Har svårt att komma igen. Både i karriären och som människa. Han glöms bort mer och mer. Till slut glömmer man att han funnits.
En dag när jag promenerar på "min gata" så ser jag någon jag tycker mig känna igen. Mycket vagt men ändå. Någon som påminner om...just ja! Det är ju HAN! Jag blir lite, lite skakig och vet inte riktigt hur jag ska bete mig. Jag tittar ihärdigt ett tag tills hans blick möter min. Då vänder jag huvudet åt ett annat håll.
Jag fortsätter promenaden och hjärtat klappar fortfarande lite extra. Men jag vet inte längre varför. Är det för att jag har mött världs-stjärnan, superkändisen, idolen här hemma, på "min gata"? Det var ju också hans gata en gång i tiden. Eller är det för att jag vet att han har haft stora problem med missbruk och destruktiva förhållanden och gjort ett antal självmordsförsök? Tycker jag synd om honom? Blir jag kanske förvånad över att han lever? Eller är jag helt enkelt upprörd över att en liten människa har gått vilse i världen? Det vet jag inte. Antagligen är det en blandning av alltihop. Det jag undrar mest över är: När blir en vanlig människa något annat än en människa? När blir han "gudomlig" och magisk? Och så begärlig att nästan alla vill ha honom? På något sätt! Och vad är han nu? Är han stjärnan, idolen, missbrukaren eller är han bara killen på "min gata"?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar