"...akta dig för eld och djupa vatten...spring aldrig, aldrig bort från mig..."

Så var det då dags. Att inviga "Himlabadet". Vi bor ju så att säga grann-gårds, så det kändes naturligt på nåt vis. Två av mina barn-barn bor ju i Stöde och jag ville att dom skulle komma till mig nu när dom har sommarlov och allt. Och det ville dom också. Så jag föreslog att vi skulle gå till "Himlabadet". Det kändes rätt.

Jag har aldrig varit något vattenfreak. Just därför blev jag så överraskad över mina positiva känslor när jag första gången besökte "Paradisbadet" i Ö-vik för ett antal år sedan. Jag hade osedvanligt roligt och kände mig som ett barn på kalas. Jag hade lika roligt varje gång vi var där sedan. Så med anledning av detta, hade jag automatiskt uppskruvade förväntningar på "Himlabadet". Men jag blev lite besviken. Det var svårt att sätta fingret på vad det var, men jag kände mig bara besviken. Jag hittade liksom ingen riktig plats där jag kände mig avslappnad och trygg. Pojkarna, i alla fall Simon som är 10, simmade och hade trevligt. Men det var ju dom där "himla" strömmarna som suger tag i en och man följer med vare sig man vill eller inte. Och DET GILLAR INTE JAG! Dessutom tycker jag att det var "himla" djupt överallt. Måns, som inte riktigt kan simma än, var rädd för strömmarna också. Som tur var, annars hade jag aldrig pallat. Jag tog honom om midjan och vi höll oss till kanten och följde ändå med ett varv. Det var faktiskt lite läskigt. Jag blir alltid lite rädd att jag ska tappa kontrollen och sjunka. Och om jag då har ett barn i famnen, ...!!

Vi hittade dock bubbelpoolen. Den var skön, men så fort röda lampan lyste och det var dags för rening av vattnen, fick vi stiga ur den. Och invänta den gröna lampan. Jag pratade med två äldre tonårstjejer och frågade vad dom tyckte om badet. De var helnöjda. De tre stora kanorna var koncentrerade till ett område vid ändan av huset. Det gjorde också att det kändes lite som "området där vi inte åker, eftersom det är så "himla" stora kanor! I Ö-vik är de mer utspridda och lockar även en nojig tant som mig att välja åtminstone den mellan-höga.

När jag hade pratat med flickorna som var supernöjda, upplyste dom mig om att det fanns en större bubbelpool i mitten av hallen. Det var en rund, mosaikbeklädd byggnad med tak och gluggar som "fönster". Jag hade sett den, men inte fattat att det var bubbelpool därinne. Det var så djupt där när vi skulle titta in, så vi vände snabbt. Men där var det verkligen mysigt. Varmt, bubbligt och "nice and cosy". Så där satt vi, pojkarna och jag, och tyckte ändå att "Himlabadet" var en ganska bra idé. Den kändes bättre när jag hade smält allt och fick lite mer perspektiv på det hela. Inredningen var tilltalande med mycket mosaik, gröna växter och träd.

Ja, om det blir många besök vet jag inte. Skulle inte tro det. Men en fredagkväll, efter en hård arbetsvecka, kan jag tänka mig att jag och maken tar en tur dit till bubbelpoolen med tak och in till relax-avdelningen. Och simmar några längder i "Multi-bassängen" som inte var öppen ännu.

Men namnet "Himlabadet" fick en djupare innebörd för mig i alla fall...