Majorna betyder Kojorna.

Ja, så blev det då av. Besöket i Göteborg. Resan som jag beställde för länge sedan. Det började med att det bokade tåget blev inställt. Men slutade med att jag kom dit jag skulle.

När jag tidigt på morgonen och med svullna ögon entrade perrongen sken solen. Och ett litet stycke bort stod hon, den vackra jäntan med rosig sjal och solsken i blick. Det var ett kärt återseende vill jag lova.

Vid köksbordet i det fina köket, njöt jag av utsikten genom fönstret. Sol, blå himmel och ett svart hustak. Som jag älskar dessa tak! Det är som en sjukdom. Och dessutom satt en vacker kråka på taket och såg sig omkring. Den första dagen blev en vilodag. En pratdat. En skrattdag. En På Spåret-dag. En filmdag.

Den andra dagen åkte vi spårvagn. Varför har vi inte spårvagnar i Sundsvall längre? Långsam promenad genom Majorna. Besök på Bengans skivbutik. Jag köpte äntligen den skiva jag längtat efter. Vi fikade på ett underbart litet kafé, "La Petit Café" tror jag det heter. Små, gamla bord och stolar med flagnad färg och jättetrångt mellan borden så att man fick gå på "sidan" liksom. Man fick prata engelska med mannen bakom disken. Det gick bra. Hemma på kvällen åt vi den mest utsökta sushi jag någonsin ätit med ett gott glas vitt.

Den tredje dagen åkte jag spårvagn själv. Jag träffade vänner jag aldrig träffat förut. Det var mycket angenämt. Vi inbjöd människor till åminnelsen. Vi åt soppa. Vi hade trevligt. Väl hemma hade vi gäster, kära vänner sedan många år. Och jag träffade Rakel, som kommit till världen för inte så länge sedan och som jag aldrig träffat förut. En otroligt söt, smart och rolig liten tjej.

Den fjärde dagen åkte vi in till ett underbart ställe som Karin introducerade. Där åt vi brunch. Har aldrig sett något liknande matställe förut. Jag var lite pirrig innan jag skulle beställa, tyckte menyn var komplicerad. Men det gick det också. Gott! Och trevligt med den där mysiga känslan.
Vi promenerade till Kronhusbodarna, det gamla kulturstället med hantverk och gammaldags godisbutik. Bredvid låg "Ölrepubliken" upptäckte vi. Och den gick vi inte förbi. Utan in i. Stort var det, två våningar. Vi köpte varsin öl och gick en trappa upp. Jag drack "rököl" som hade ett tyskt namn. Den smakade bacon och var den godaste öl jag någonsin druckit. Jäntan min försökte hjärntvätta mig med dess riktiga namn, det tyska, men den tvätten gick inte. Det enda jag kommer ihåg är "rököl". Och att den var mer än god.

Den fjärde kvällen var helt klart den bästa på länge. Flickorna och jag. Plockmat som vi handlat tillsammans, kaffe Carlsson, gin-rummy (kortspel), Frank Sinatra, Willie Nelson, jazz och tjejernas mest förstklassiga humör gjorde mig lycklig och glad. Helt galet! Och härligt!

Ja, se den resan var ett riktigt lyckopiller. Och numera samlar jag på dom. Och lägger dom i en liten ask. När det blir lite grått och ledsamt så tar jag bort locket på asken, plockar upp ett piller och stoppar det i munnen. Och då mår jag bra igen... Jo, jag blev också lite förälskad. Kanske var det den begynnande våren, den smått värmande solen...jag blev förälskad i Göteborg.