"Har jag gjort bort mig nu igen...?"

Många är de gånger jag har gjort bort mig. Både jag själv och mina döttrar har skrattat gott åt den gången när vi skulle köpa hamburgare på en drive-in. För första gången. Flickorna var nånstans i tonåren och de talade om för mig hur man skulle förfara. Jag lyssnade och gjorde. Jag måste erkänna att jag var lite pirrig; beställa mat av en metallpryl med högtalare i! Mycket märkligt. Men, nu var vi ju framme, så det var bara att skrida till verket. Jag beställde och hade mig, när jag hörde flickornas gälla tjut. De skrek och gled snabbt som ögat ner från sätet till golvet. De ville inte synas. Jag tittade på dem och undrade vad som stod på. Hade jag sagt nå´t fel? De pekade på rutan vid min sida och de höll på att dö av skam. Jag hade pratat med fönstret stängt! Jag hade alltså i nervositetens hetta glömt att veva ner bilrutan! När jag insåg mitt misstag, så skyndade jag mig att få ner den och gjorde snabbt om beställningen. Vi tjöt av skratt och körde snabbt till en parkering, där vi åt upp våra burgare och skrattade färdigt.

En annan gång, några år senare, gick jag, Sanna och min mamma in på en affär för att köpa blommor till Erika. Vi skulle åka upp till Stöde och hälsa på. Vi handlade och ställde oss i kön till kassan, när jag kände nåt som liknade en "rinnande" känsla utanpå mina ben. Jag tittade ner och fick se min svarta underkjol glida nerför benen och lägga sig som en simring av silke runt mina fötter. Jag tittade på mamma och sen på Sanna. Skyndade mig och drog upp den under kjolen och fortsatte betalningen och sprang fort ut genom dörren! Ja, jag hade lyckats. Igen!

Ännu längre tillbaka skulle jag ha en av mina första framställningar på Rikets sal. Jag och min moatjé stod upp under talet. Jag drabbades av lätt panik när jag kände hur mina BH-band lossnade från sina spännen och sakta, sakta började det lilla plagget glida neråt. Nere på magen "landade" det innan det var färdigt och det finns inte ord för hur jag kände mig! Och givetvis tycktes det som om alla såg vad som hände. Det gjorde dom ju nu inte, och jag gjorde allt jag kunde för att "hålla färgen". Som om nerverna inte redan var på bristningsgränsen!! Jag visste inte hur fort jag skulle komma ner därifrån, med svetten droppande från pannan!
Så här i efterhand kan man ju undra om jag kanske borde lagt lite mer pengar på kvalitetsunder-kläder!? Speciellt när samma sak hände med ett par strumpbyxor när jag och några systrar var ute i tjänsten i Bergsåker. Vi hade roligt en lång tid efteråt även den gången.

Ja, jag skulle kunna räkna upp många fler så´na här episoder, men jag får säga som aposteln Johannes: Då skulle "bokrullarna" inte räcka till!