Det är valtider. Tid för eftertanke och begrundan. Vad ska vi välja för att få den bästa levnadsstandarden; bästa tänkbara bostaden till rimligt pris, bra arbete, fullvärdig skola, dagis, fullvärdig vård när vi blir sjuka, fullvärdig vård för våra åldriga medmänniskor, bra löner så att det räcker till hyra och mat och helst inte bara det utan även till fin bil o semester o lite guldkant på tillvaron och så vidare med mera?!
Det är inte lätt. Och ser man bortom vårt lands gränser så ligger folk på gator och svälter. Jordbävningarna eskalerar, översvämningar, katastrofer av alla de slag, krig, terroristangrepp, förtryck, våld, missbruk av droger, pornografi, pedofili, ja allt. Man kan missbruka allt. Jag trodde inte det. Men nu vet jag. Man kan missbruka allt. Man kan till och med gifta sig med Eiffeltornet. Det är sant. Det finns ingenting som man inte kan. Jo, en sak! Eller flera egentligen. Man kan inte räkna ut hur man ger svältande människor mat, hur man brukar jorden så att den mår bra, hur man slutar kriga, hur man börjar älska och slutar hata. Hur man botar människor från psykiska sjukdomar och annat mentalt elände som vi får dras med. Fel igen. Man kan räkna ut. Men man kan inte tillämpa det. Eller blev det fel igen nu? Man kan. Men man vill inte. En del vill. Men inte alla.
Spelar det egentligen någon roll då vilka man röstar på? Kan dom man röstar på få människor att vilja ändra sina liv, i den mån det är möjligt, så att livet blir bra för alla oavsett var på jorden vi bor?
Visst kan de man röstar på förändra lite grann. Kanske kan det bli några hundralappar mer i plånboken per år. Kanske några lappar mer i skolbudgeten och i landstingets vårdresurser. Kanske några får ett arbete efter att ha varit utan. Chansen finns. Även om den är liten.
Men det finns en som kan motivera människor att förändra det som går att förändra och som kommer att göra det vi inte kan. Det har jag sagt förut. Och jag säger det igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar