If you happen to see...

Ja, nu var det ett tag sedan jag besökte den här sidan. Det har hänt en hel del kan man lugnt påstå. Märkliga saker men också mindre märkliga, sk normala saker som ändå är ganska fantastiska. Det är svårt att säga vad som ger de djupaste avtrycken; det märkliga eller det normala, som man alltför ofta bara tar för givet. Livet är komplext. Och jag förstår mer och mer varför jag, när jag var mycket ung, ofta satt och tittade upp på de höga tallkronorna utanför vardagsrumsfönstret och blickade bort mot horisonten från klipporna vid det underbara havet. Det tål liksom att tänka på; livet. Men jag har dock äntligen, vid rätt hög ålder, fått svar på mina stora livsfrågor; i sanning ett fantastiskt privilegium. Som precis alla kan få. Det gäller bara att aldrig ge upp. Jag har levt med den tryggheten och glädjen i många år nu och det är liksom det basala i hela min exstens. Och den glädjen är inte den glättiga glädjen, utan den som kommer inifrån och är bestående. Den gör att allt annat, även det svåra, kan landa och jag orkar fortsätta. Vad har då hänt, för att återgå till min första reflektion? Ja, min lilla mor har gått bort.Och allt som hade med hennes liv här att göra, i alla fall det mesta. Det som finns kvar är instoppat i mitt rum här i lilla lägenheten. Foton, ett gammalt syskrin som väcker många minnen, en tavla, några vackra efterrättsskålar som även dom väcker härliga, glada minnen. Och lite mer. Men, som jag redan nämnt,och det viktigaste och som man inte kan ta på; minnena! Minnet av mammas glada, pärlande skratt, hennes förnöjsamhet över vardagen, hennes trygga närvaro under uppväxten, och mycket, mycket mer. Det går inte en dag utan att jag tänker: "Nej, nu måste jag ringa mamma...". Och sekunden efter så kommer jag ihåg... Det är de djupa spåren i hjärnan som spelar mig spratt. Det är en stark påminnelse om hur omänskligt det är att en levande människa bara ska somna och inte finnas mer. Vilken välsignelse det är att jag fick svar på mina frågor om livet. Och döden. Eftersom en av de stora svaren var att jag kommer att få träffa mor igen. Jag kommer att kunna se på henne, ta på henne, krama om henne och prata med henne! Och vi kommer att kunna vara tillsammans resten av evigheten! Den sanningen går inte av för hackor!